TANTO I SAY

Ligger äntligen i sängen, som inte riktigt är min, men nästan i alla fall. Den duger, men jag saknar mig alldelses egna som jag ska få sova i imorgon. Kommer innebära total lycka. Längtar tills jag slutar jobba och får flytta hem på heltid. Få bo i mitt rum, få sova i min säng, duscha i mitt badrum, ha mina kläder i min garderob osv osv. Men än är det några veckor kvar. Exakt är det 16 schemalagda dagar kvar tills skolan börjar, men antagligen kommer jag jobba mer än så.

Skit samma. I alla fall, kom hem typ halv två. Gick av så sent som ett idag, vilket nog är det senaste jag jobbat. Men sen var det ju pissigt mycket folk också. Helt jävla galet.

Vet inte varför jag berättar detta, men jag känner att jag måste fylla ut med någonting i min alldeles för tomma blogg, även om det blir helt värdelöst.

Nej, nu fan ska jag sova. Ledig i två dagar nu vilket är jävligt skönt. Blir dock inget sova ut imorgon inte.

 

JOBBAJOBBAJOBBAJOBBAJOBBAJOBBAJOBBAJOBBA hela natte lång woho.
Imorgon och på lördag och jag ledig. Så jävla awesome.

Jag har spytt, borstat tänderna och duschat och ändå mår jag illa. Jag fick med mig en bit lasagne hem från jobbet, den veganlasagnen som vi gjorde idag. När jag käkat halva inser jag att det är köttfärs i understa lagret. WTF? Fedt äckligt. Jag fattar inte hur fan den hamnat där. Det var för mycket för att det skulle kunna vara matrester som var kvar i plåten, det var för mycket för att det skulle kunna vara matrester på stekspaden, så var fan kommer det ifrån? Det kan inte ens blivit något fel när vi gjorde lasagnen, för vi gjorde bara vegetarisk och vegansk lasange. Jag fattar inte :(

Men nu måste jag sova.

Tragik. Finns inget bättre ord. Det passar så bra. Desperation i det sammanhanget är bara pinsamt. Verkligen pinsamt, sorgligt och tragiskt. Men det är rätt tragiskt att jag ligger så platt inför något så tragiskt också. Eller platt är inte rätt. Platt - det var länge sen. Nu är det snarare böjd, hukad, på knä. Platt? No way. Men att jag har en position som är något annat än med ryggen rak är illa, riktigt jävla illa. Speciellt eftersom det är så PINSAMT.

I said that name and skipped a heartbeat.
I said it with a second chance and a forgetful smile.
I said it with a faint glimmer of suicide.
I taste my wreckage in our conversations deep under the faint hums
of far gone engines.
With all signal flares blazing we lay somewhere inbetween
the smeale of yellow lines
and a year of empty promises.
I long for the grant of wings.
I long for the dead of night when all of this passes.
You never meant those three words.
Now I can't remember how to set my heart alight.
You never meant a word.
Not a fucking word of it.
I am so sick of goodbyes.
So sick of committing suicide.
I am so sick of the in between, now and then.
So sick of swinging the hammer.
So sick of my suicide, of burying every hero that I had.

Synd att hela jävla världen är horor.

Människor är luder, och jag är trött på luder. Speciellt luder som så jävla smidigt alltid är experter på att utnyttja en för det dom behöver, utan att sedan ens kunna säga tack. Gör mig förbannad. Riktigt jävla sur blir jag. Pissmänniskor. Dö i en jävla eld.

Har inga pengar och ingen mat. Hittar en tofubiff i frysen, värmer den och inser när den är klar att jag hatar tofu och tycker det smakar bajs. Jag kastade den och dricker Svagcola istället.

Converge var pissbra. Helt jävla insane. Nu är jag taggad som fan och inte alls trött, men jag måste sova för jag ska upp eh.. fem? Fast jag tror jga ändrar mig till sex nu, för jag kommer aldrig komma upp vid fem. Men det kommer i alla fall bli sjukt trevligt imorgon också, även fast setlisten suger. Men Krossa allt/Dom andra kommer som vanligt bli helt galet, det är det jag peppar mest. Och Ismael om dom kör det. Och typ VFEL, MIDVH, M och 747, That's it. Har sett typ hela setlisten fem gånger nu. Kunde ha varit mer pepp. Menmen. Börjar till och med undra om Göteborg är värt. Menmen!

Nu måste jag slaggelislagga, för annars kommer jag dö imorgon. NATTI

you fail me as love's greatest war
that was never worth
you were never worth fighting for
dying living dying living dying everyday
living dying living dying living everyday
you think you are a poet
in your eyes you are a star
who lives through a fantasy of rising above
you think you're a victim
but you live as a drunk
that has never sacrificed that has never loved
you think you are tragic but i know you are lost
you have walked the fault lines
and you have crossed them all
this world doesn't fight you, you fight yourself
thinking we fail you you fail yourself

Igår var mina best friends och hälsade på mig på jobbet/Dalarö, vilket slutade på ze bryggan på the beach liksom. Vi tog lite bilder.

 

 

 

 

Alltså, jag blir irriterad på mig själv. Jag utsätter mig själv för typ, extrem ångest genom att tvångstitta på dom värsta kärleksrullarna man kan tänka sig. Vi snackar liksom The Nothebook, Message in a bottle, Dear John osv. Verkligen rips-your-heart-open-filmer. Det är det sista jag behöver just nu, och ändå kan jag inte låta bli, för av någon anledning känns det bättre att få ur sig lite av ångesten genom extrem gråt över andras elände. Men det blir också en påminnelse, man blir påmind om det man varit med om och som man saknar, det som man längtar tillbaka till. Man blir påmind om dom människor som man saknar, som man förtränger att man saknar, dom som man undviker att tänka på.

Det är tufft. Ibland är det tuffare än vanligt. Ibland tär det på en att bara andas och vara vid liv. Ibland hade det varit skönare att bara få stänga av, att bara få försvinna.

När man vill ha något som man vet i hela kroppen är en omöjlighet att få, då kan man inte låta bli att fundera i överdriven utsträckning, man vill köpslå med en högre makt som inte ens finns, man önskar som galet varje dag vid 22:22, för man vilvillvill så sjukt jävla mycket. Man vill ha nya minnen, man vill återuppleva dom gamla, men det går inte. För allt i hela världen vet man att det aldrig kommer bli det man vill att det ska bli. När man vet det, blir allt 100 gånger värre.

Av någon anledning har du fastnat.

 

Jag vill på riktigt ligga med honom. Och gifta mig med honom.

Idag har jag nog utan tvekan sett den snyggaste killen ever. Det bästa är att han jobbar på pizzan som ligger mittemot jobbet så jag kan titta på honom heeela tiden. Sjukt awesome!

Nu ska jag prata med Johannes. Så, hej då. DÖ

Ska jobba 14 timmar imorgon. Känner redan nu att jag inte kommer orka och att jag har noll lust. Vill verkligen inte. Önskar att jag inte hade svarat i telefonen. Jävla skitliv. Döööö.

29 grader inne och jag fryser. Är verkligen helt nedkyld efter mitt nattbad med Eve, och sen cykeltur hem i spöregn. Ändå skönt att frysa lite, det var längesen man gjorde det sist.

Nu börjar mitt huvud klappa ihop så ska försöka sova snart. Ska bara dricka te och ta en cigg och lyssna på regnet först. Haha.

Idag har varit en bra dag. I alla fall på do flesta sätt. Timmarna mellan halv ett då jag vaknade och halv fem då jag började jobba var väl inte så mycket att hurra för, jag satt mest och var rejält uttråkad. Men ja, sen började jobbet och det var att göra hela tiden, och några timmar var det verkligen pissmycket. Jag rökte inte på tre timmar. Illa, men det gick tamigfan.

Sen var idag också en stor dag, för idag bar jag tre tallrikar på samma gång för första gången, vilket nu känns skitfåning då det var bra mycket lättare än jag trodde.

Nu sitter jag mitt ute i skogen i ett tomt hus med jävligt ont i fötterna och är allmänt sur för att alla andra har ett liv och inte jag. Och för att alla sover när jag kommer hem från jobbet. Kul. Eller kanske inte sover, men har uppenbarligen bättre saker för sig än att vara online.

Jag är galet trött också, men jag kommer inte kunna sova vet jag redan nu för det är 30 grader här inne och öppnat jag dörrar/fönster kommer hela huset invaderas av äckliga jävla djur. Inte värt.

Det är inte lätt när det är svårt. Hatar allt just nu. Förlåt för att jag är klagig och grining och surig och jobbig och svår.

 

 

 

Your skin,
oh your skin and bones
turn into something beautiful.
Do you know? For you i bleed myself dry.
For you i bleed myself dry.

Nä. Alltså, nä. Det kommer inte hända igen. No way. Aldrig. Tänker aldrig någonsin lägga mig platt igen. Tänker aldrig låta min stolthet försvinna. Jävlar, ska ska bli den stoltaste och drygaste jävla bitterfittan i hela världen. Och jag är seriös också.

I'm stopping this slow death
by letters never sent.
I'm killing one way romance
and it's words never read.
I'm leaving love's lost battles
to the vulture's need to feed.
I'm leaving you.
I'm leaving them
and learning to be me.
Heart is everything.
Heart is you.
Love is you.
Hell is you.
Loss is you.
Heartless.

2 dagar kvar på mitt sommarlov. Gör dom värda vafan!



Igår var jag full. Ha det i åtanke.

Jag skulle tro att veckan som gått är den bästa veckan i mitt liv. Jag har haft så fruktansvärt roligt att jag inte känner att jag med ord faktiskt kan få er att förstå hur roligt jag haft. Det är svårt är det, men den enkla beskrivningen jag nyss använde får räcka tills jag kommit på en bättre.

Veckans höjdpunks var ju självklart Kent. Så fantastiskt! Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att dom spelade M. Och Ensamheten. Och Ingenting någonsin. Och Utan dina andetag. Och 747. Kvällen, eller natten snarare, var galen. Jag har nog aldrig spårat ut så som jag gjort på dom Kentspelningar jag varit på, vilket är uppe i 4 nu - dom bästa dagarna i mitt liv. Jag hoppar och skriker och dansar och känner bara total jävla lycka. Tack Kent för att ny förgyller mitt liv med er fantastiska musik.

Men Kent var inte det endasom hände, obviously. Jag såg en jävla massa band, men dom bästa var förutom Kent Mew och Krunegård. Och nu i efterhand inser jag också att Julian Casablancas var sjukt grymt!

Sen har vi ju hängt en hel del i vårat camp xGillar båtarx också så var helt awesome! Men nu är jag hemma och flagnar överallt och känner mig skitäcklig. Och inte har jag några pengar kvar heller. Men men.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är jag hemma och fresh och lyssnar på Julian Casablancas.