Jag skulle tro att veckan som gått är den bästa veckan i mitt liv. Jag har haft så fruktansvärt roligt att jag inte känner att jag med ord faktiskt kan få er att förstå hur roligt jag haft. Det är svårt är det, men den enkla beskrivningen jag nyss använde får räcka tills jag kommit på en bättre.

Veckans höjdpunks var ju självklart Kent. Så fantastiskt! Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att dom spelade M. Och Ensamheten. Och Ingenting någonsin. Och Utan dina andetag. Och 747. Kvällen, eller natten snarare, var galen. Jag har nog aldrig spårat ut så som jag gjort på dom Kentspelningar jag varit på, vilket är uppe i 4 nu - dom bästa dagarna i mitt liv. Jag hoppar och skriker och dansar och känner bara total jävla lycka. Tack Kent för att ny förgyller mitt liv med er fantastiska musik.

Men Kent var inte det endasom hände, obviously. Jag såg en jävla massa band, men dom bästa var förutom Kent Mew och Krunegård. Och nu i efterhand inser jag också att Julian Casablancas var sjukt grymt!

Sen har vi ju hängt en hel del i vårat camp xGillar båtarx också så var helt awesome! Men nu är jag hemma och flagnar överallt och känner mig skitäcklig. Och inte har jag några pengar kvar heller. Men men.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är jag hemma och fresh och lyssnar på Julian Casablancas.