The sleep that fled me and the heart I lost.

Idag har varit en bra dag. I alla fall på do flesta sätt. Timmarna mellan halv ett då jag vaknade och halv fem då jag började jobba var väl inte så mycket att hurra för, jag satt mest och var rejält uttråkad. Men ja, sen började jobbet och det var att göra hela tiden, och några timmar var det verkligen pissmycket. Jag rökte inte på tre timmar. Illa, men det gick tamigfan.

Sen var idag också en stor dag, för idag bar jag tre tallrikar på samma gång för första gången, vilket nu känns skitfåning då det var bra mycket lättare än jag trodde.

Nu sitter jag mitt ute i skogen i ett tomt hus med jävligt ont i fötterna och är allmänt sur för att alla andra har ett liv och inte jag. Och för att alla sover när jag kommer hem från jobbet. Kul. Eller kanske inte sover, men har uppenbarligen bättre saker för sig än att vara online.

Jag är galet trött också, men jag kommer inte kunna sova vet jag redan nu för det är 30 grader här inne och öppnat jag dörrar/fönster kommer hela huset invaderas av äckliga jävla djur. Inte värt.

Det är inte lätt när det är svårt. Hatar allt just nu. Förlåt för att jag är klagig och grining och surig och jobbig och svår.


 

Those nights we had and the trust we lost.
The sleep that fled me and the heart I lost.
It all reminds me
just how callous and heartless the true cowards are.
And I write this for the loveless
and for the risks we take.
I'll take my love to the grave,
as tired and worn it is,
I'll take my love to the grave.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0