Du och jag ska aldrig dö.


Kent <3

Sitter i annexet nu med Isabell. Peppar som ett jävla as!

If only you could see, see it in my eyes how much it means. Your touch, your smile.

Det har inte blivit nått bloggande idag av någon anledning. Jag har varit arga_cheyen91 större delen av dagen och legat i min säng med Joppe i telefon och skrikit ut min frustration över vissa människor väldigt ologiska sätt att handla. Han kommer för övrigt ringa när som helst och störa, och då ska jag ställa mig och frysa på min balkong och röka med honom. Eh3h3, sa ju det.

Haha, Joppe är så jävla störd. Hans katt (var det Bilbo eller Ellos? Kommer inte ihåg..) hade kissat i hans mammas säng så han muttrade runt och kallade den stackars kissen för horkatt osv och sa att han skulle stänga av elementet som katten brukar sova på. Sen två sekunder senare ångrar han sig, låter som en bebis och säger förlåt. Sen är katten en hora igen.

Jag är fedt jävla trött nu. Och imorgon överväger jag att ta sovmorgon och skylla på SL. Haha, det vore roligt! Nu ska jag i alla fall sova. Orkar inte blogga mer.

Men jag undrar en sak.. Jag undrar vem fan det är som sitter och uppdaterar min blogg var femte minut så att jag får 45000 sidvisningar. Om min blogg nu är så jävla intressant kan du väl i alla fall skicka iväg en kommentar. Skulle jag göra mig till glada_cheyen91 istället.

GOD NATT!

Sörjer en förlorad last.

Jag fryser fortfarande och misstänker att jag håller på att bli sjuk. Men jag har i alla fall fått i mig käk och kaffe så mår lite bättre nu. Det var inte lätt att minnas allt som varit bra med den här dagen mitt i mitt vansinnesutbrott / emoanfall, men nu kommer jag ihåg.

Träffade alla mina pojkar i skolan, som jag knappt sett whatsoever på tre veckor. Bara det gjorde mig glad, för dom hade jag saknat. Visst att dom facerape'ade mig stenhårt flera gånger, loggade in och skrev saker på min blogg, gjorde så var jag tvungen att byta lösenord överallt, slog på mig, mobbade mig osv osv.. Men det är liksom så det ska vara. Det är så det alltid varit. Det skulle inte vara samma sak annars.

Jag pratade även med min käre fotolärare som sa saker till mig som gjorde mig väldigt glad och kom fram till att jag inte ska vara borta något mer, alls. Jag vill inte ens vara borta mer, för jag älskar min skola.

Jag var ju också hos Bruno och pratade en väldans massor om allt möjligt och det var verkligen totally awesome. Hon är så bäst, den där Bruno.

Nu är jag trött. Ska väldigt snart gå och lägga mig, men ska väl försöka bli sams med min mor först och prata lite med henne. I am in need of some advice. Ser inte alls fram emot att över huvud taget gå utanför dörren imorgon med tanke på att det lär vara lika mycket förseningar. Blir till att ta andra skor och annan jacka, och mössa och 45 par strumpor och 7 par tröjor och 11 halsdukar och 85 par vantar. Har aldrig fryst så mycket som jag gjort idag ever och jag ska aldrig någonsin klaga när det är varm igen.


Stod givakt med min rygg rak och tog fyrahundra slag.

Seriöst en av dom värsta dagarna i mitt liv. Jag har idag spenderat 3 timmar i, vadå? 20 minus? väntandes på jävla kuktåg och fittbussar. Vill bara lägga mig ner och dö. Fryser fortfarande. Min säng är för stor och kall. Är så trött att jag skulle kunna bryta ihop. Skulle kunna börja gråta för typ ingenting. Är såhär || nära att låsa in mig i badrummet och slitta sönder mina handleder. Haha. Hatar min mamma lite grann eller ganska mycket. Klickade henne lite för många gånger. Bad henne dra åt helvete lite för många gånger.

Meeeeeeeeen, jag var hos världens bästa Bruno så egentligen var all jävla väntan värt det. Det var mucho mysigt.



I guess that was it then. Synd.

Snälla trilla av pinn, jävla äcklos.

Om fittSL/FRITZL hade skött tågtrafiken i Nazityskland hade förintelsen aldrig ägt rum.

Ett under om du ser mig som någon som kan ge dig nånting.

Koas. Kaos var det ja. För mig kan mentalt kaos visa sig på flera sätt. Idag är det i form av ömsom fruktansvärd rastlöshet ömsom melankoli kombinerat med lättja och i båda fallen nöter tankarna som snurrar samtidigt ner mitt eget kranium som nu känns så skört att det nog skulle spricka om jag så mycket som lät det vila mot min mjuka säng. Det tar på krafterna att leva med mentalt kaos. Jag känner mig helt slut.

Jag är så slut att jag inte orkar formulera mig kryptiskt för att kunna skriva om mitt jävla kaos ens. Jag vill bara ta ett bad och sen lägga mig i min säng och sen någongång om ex antal timmar få somna. Bara att tänka på vilken tid det kommer ta för John Blund att ta hit gör mig matt.

Om det inte framgått kan jag ju då påpeka att jag har extrem jävla ångest och helst vill lägga mig ner och dö. Men jag peppar Kent på fredag som fan och att träffa Bruno imorgon!

Så många här som ville ha dig, men vi kände samma sak.

Sen jag bestämde mig för att kanske eventuellt lägga av att blogga har jag haft bloggabstinens som visat sig i väldigt aktivt bilddagbokande. Men samtidigt har jag bloggtorka. Sen jag för kanske en månad sedan nu bestämde mig för att inte skriva om vissa saker så har det mer eller mindre bara blivit blaha av hela bloggen. Det är mina känslor som jag behöver skriva om och som jag tycker om att skriva om. Och bara för att ett kapitel är avslutat betyder inte det att ett nytt inte börjat och att det finns en väldans massor med nya tankar och känslor som behöver få komma ut och  visa sina fula nyllen för resten av världen i form av bokstäver kombinerade på olika sätt till ord kombinerade på olika sätt till meningar.

Jag behöver skriva. Jag blir helt ettring om jag inte får skriva. Det som är jobbigt med det, det är att det inte alltid finns något att skriva om och att det inte alltid går att faktiskt formulera det man vill skriva. Sen hjälper det ju inte heller att man tillslut spyr på sitt sätt att skriva, för att man skrivit så mycket och läst så mycket av sina egna texter.

Men just nu försöker jag i alla fall komma på ett sätt att skriva ner det som snurrar i mitt huvud, för det är så komplicerat att jag inte bara kan skriva det rakt ut. Det liksom.. går bara inte. Jag kräks nästan av att bara tänka på det, så att skriva ner det är inte ens ett alternativ. Det skulle nog inte ens gå, mina fingrar skulle nog totalstrejka och bara inte trycka ner tangenterna jag sa åt dom att trycka på. Som sagt, måste komma på ett sätt att formulera koaset. Lättare sagt än gjort.

Du är värd att dö för.

Kul att jag har typ 150 spänn som jag ska leva på tills på fredag, då jag får 2000 spänn. Och kul att tuben inte går så att man inte kan ta sig någonstans. Kul att min cola är slut. Kul att jag har feta ångesten. Kul att jag måste till skolan imorgon, och i övermorgon, och dagen efter det och alla resterande skoldagar som finns. Kul att det ger mig ännu mera ångest. Kul att jag inte kan sova. Kul att jag är jättetrött fast jag inte borde. Kul på statusen. Kul på deleten som ska vara klar idag. Kul att jag måste gå och handla. Kul att jag inte orkar.

Jag är inte alls sarkastisk.

Detta är ett riktigt lol.

 

Ja, alltså. Jag och Johannes brukar ganska ofta sitta och prata i telefon. Videon här ovan har tagit våra samtal till en helt ny nivå. Helt randomly sätter någon på denna video, höjer ljudet och så börjar båda asgarva tills tårarna rinner. Detta ungefär var femte minut. Och det är seriöst lika roligt varenda gång.

Nu ska jag kolla på Ratatouille och dricka cola.

Har bara en sak att säga er imbecilla grottmongon. Press play.


Långsamt så vann vi våra nätter tillbaks.

Planen är följande: duscha och sen sova. Är helt stört trött och iskall och vill seriöst bara krypa ner i min underbart sköna säng.

SL är horor.
Det gör ont som fan att slinga håret.
Jag har världens bästa frisör.

Uppdaterar efter min powernap.

Mitt hjärta pumpar tills den dan som det får punka.

Jag behöver något att göra för jag gillar inte hur jag blir när jag inte har något att göra. Det är bara att fråga Joppe som varit tvungen att lyssna på mitt gnäll den senaste halvtimmen. Jag gillar inte när hela Stockholm, typ, lägger sig ner och dör. Ingen har pengar. Ingen vill göra något, nästan.

Men ja, kanske spelning.

Fy fan vad jag seriöst hatar världen just nu. Jag vill gå på bio kom jag på också. öodsgndö.

Where I will annoy you with every waking breath until you decide to wake up.

Det var så länge sen jag drack oboy att jag inte ens kommer ihåg när det var. Men i alla fall, oboy är fedt jävla gott.

Funderar på att pierca mig idag. Seriöst livrädd.

HONAN BYTER FAN HÅLL!


Gone baby, gone.

Jag tror att det är någon i mitt hem som stör sig på att jag ständigt har 17 par skor stående i hallen, för nu är mina älskade rosa flufftofflor spårlöst försvunna. Tror att denne någon har tagit dom och kastat dom från balkongen eller gömt dom längst in i vår klädkammare som skulle kunna jämföras med.. kommer inte ens på en bra jämförelse. Kaos. Kaos, det räcker som beskrivning. Det innebär att dom antingen är borta för alltid eller kommer dyka upp om en sisådär 5-6 månader då det är så lång tid det brukat ta mellan gångerna min kära mor faktiskt tar tag i saken och åtgärdar kaoset i det minimala rummet som rymmer i alla fall hälften av allt som denna familj äger.

Kommer sakna min älskade rosa flufftofflor!


Snow drifts build up and enfold us as we wait out this winter storm, so we snuggle close in the darkness and keep each other so warm.


I never thought you would become the friend I never had.

Jag tror inte någon någonsin kommer förstå hur mycket jag älskar min mamma. Hon är min bästa vän i hela världen och den dagen hon dör tar jag livet av mig, för ett liv utan min mor vid min sida är inget liv värt att leva. Punkt. Faktiskt. Så är det bara. Hon om någon är så nära perfektion någon kan komma och det bästa med mig och mitt liv, är att jag har fått så mycket av henne.

http://dgfg.blogg.se/2009/november/draft-nov-18-2009-2.html


Now you and all your friends are on my shit list.

Detta är seriöst en jävla skitdag. Jag känner mig helt sjukt deprimerad och vill typ lägga mig ner och dö. Jag har så ont i ryggen att jag skulle kunna avlida bara för det och som en bonus är det alla hjärtans jävla kukdag och hemma sitter man ensam med 3 ungar. Kan det bli bättre? Ja, helt klart. Som om frågan ens behöver ställas.

Jag orkar inte ens blogga. Känns helt värdelöst. Jag ska nog fan sluta blogga. Det är ändå inte roligt längre. I alla fall inte här där alla läser så man inte kan skriva vad man vill. Då måste man hålla på att edita och censurera och hela tiden tänka efter vad man kan och inte kan skriva. Som sagt, känns helt värdelöst. Jag ska sluta skriva annat än dagbok under ett år och läsa hundra böcker och sen kanske jag ska börja skriva igen.

Fast det är i och för sig lite kul att tre killar har stått vid tuben nu flera dagar och tjatat om mitt nummer. Lite kul så där. Nu ska jag leta efter mer oliver och försöka att inte bryta ihop. För just ja, jag tryckte på delete och 2 sekunder senare började jag gråta. Men ja, whatever. Dö.

Ammunitionen tog slut till sist.

Jävla skitdag.

So baby hold me tight while I drown myself in you tonight.

Jag har gjort något med min rygg. Den gör helt fruktasvärt ont. Satan i gatan säger jag bara. Ser ut som en höggravid kvinna när jag går och jag kan inte böja mig ner whatsoever. Det är riktigt synd om mig. Faktiskt. Jag märkte nyss att jag inte ens kan nysa i liggande läge utan att få så ont att jag skulle kunna börja gråta. Helt underbart.

Så länge hjärtat mitt slår så minns jag dig när du stack ett hål i min kevlarsjäl.

 

En gång i tiden hängde jag med alla tuffa människor på plattan, och kände mig rätt tuff själv.
En gång i tiden brukade jag sitta på marken och gillade och tyckte på fullaste allvar att det var roligt att folk tyckte jag var tragisk och sorglig.
En gång i tiden brukade jag pierca mig själv mest i hela tiden och tyckte det var tufft när det blev infektierat och snett för då märktes det att man hade gjort det själv.
En gång i tiden skämdes jag inte alls över att ha sarrefläkar över hela min svarta cheap monday-jeans.
En gång i tiden köpte jag rosa barnvantar på rea och klippte av fingrarna.
En gång i tiden hade jag 2 olika färger på mitt hår.
En gång i tiden hade jag fedt med kajal runt hela mina ögon.
En gång i tiden fanns det inget roligare än att ta egobilder.
En gång i tiden var jag 14 år gammal.

Vintervila.

Jag kommer snart döda någon.

Dö i en eld.

Min mor har problem och gillar att se vårat hem som en diktatur med sig själv som diktator. Detta innebär att jag för en skitlön ska sitta hemma hela denna kväll för att passa hennes barn medans hon är ute på krogen. Jag är mer än villig att göra nästintill vad som helst om någon kommer och dricker svagcola med mig.

Och du stod där med din kniv.



Jag är inte normal, har aldrig varit. Nu ska jag sova. God natt. Dö.

Visioner i mitt huvud när du ler.

Alltså. Helvete vad bra jag mår. Det liksom sprätter i hela kroppen på mig. Jag har min bästa vän precis bakom mig och när hon är i närheten blir fan allt mycket bättre. Jag älskar henne.

Denna natten har varit så sjukt bra. Så brabrabrabrabrabrabra och jag vet precis varför men jag har kan inte få ner allt i en text, jag kan inte riktigt förklara. Det skulle bli så knasigt då. Det är ju liksom möjligt, men ändå omöjligt för då skulle det leda till konsekvenser jag inte vill ta. Dom som vet, dom vet. Dom som förstår, dom förstår. Resten, it sucks to be you. Dö i en eld.

Jag har inte knarkat.
Då har vi rätt ut det.




Fjutt.

Jävla judejävel. Fan vad synd att du inte blev gasad ditt äckliga jävla judeas. Usch fyfan vad jag hatar dig ditt vidriga jävla judeluder. Jag tror jag hoppas att du ska dö. På riktigt. 

Än finns det tusentals tårar kvar.

Jag blev så sjukt sugen på klarrekaka och var för nära att ställa mig och göra en. Istället tränade jag i en timme, drack 1 ½ liter vatten och åt ett äpple. Kändes som ett bra val, för även om jag sen när kakan väl var klar inte skulle äta av den så gav det mig ångest bara att tänka på att jag kanske skulle få för mig att äta av smeten.

Jag har en kris. När jag krisar får jag för mig att jag ska ändra mitt liv totalt. Jag ska börja blogga seriöst, jag ska sitta mindre vid datorn, jag ska bli vegetarian igen, jag ska sluta röka, jag ska dricka mindre cola, jag ska dricka mer vatten, jag ska spara pengar, jag ska börja sköta skolan, jag ska börja plåta mer osv osv. Allt ska hända på en och samma gång, så då går det för det mesta åt helvete. Men den här gången, då, då ska det gå.

Ja men eller hur. Vi säger väl så. Lycka till!

Jag är trött, så jag tror jag ska försöka sova tidigt ikväll. För när jag väl somnar då, kommer det i alla fall vara tidigare än vanligt. Fast ja, vi får väl se hur det blir med det. Jag ska ju ändå städa, duscha och tvätta innan jag kan gå och lägga mig så vi får väl se hur tidigt den "tidiga" kvällen kommer sluta. Hah!

Nu har jag inget mer att blogga om.

Jag har ledsnat på att vänta
på dom ständiga problemen med sömn.
Behöver nån som behöver mig.


Färglös som en tår, blir jag utan dina andetag.

Jag ska snart skriva ett blogginlägg om hur störd jag är. Bara så att ni vet.

Trace your hands around my misguided heart and watch the world fall apart.

Jag förstår verkligen inte. Mitt huvud håller på att ta död på mig! Det måste vara något allvarligt fel med mig. Jag kommer nog dö snart. Fan vad illa. Jag vill inte dö.

Har inte bloggat något idag, men jag har inte haft lust. Har inte haft något att blogga om och har varit trött och grinig och inte på humör för att blogga helt enkelt. Det är jag väl egentligen inte nu heller, men jag måste skriva någonting i alla fall.

Jag känner mig ganska glad för en gångs skull. Det känns bra. Jag tycker om att vara glad. Jag tycker om att skutta omkring för att det liksom sprätter i hela kroppen. Jag tycker om att komma på mig själv med att sitta och le som en annan idiot. Jag tycker om att få plötsliga skrattanfall. Hela jag är som bäst när jag är glad. När jag är neråt förstörs alla mina bra egenskaper. Jag ska börja vara glad jämt. Vara positiva cheyen, yeah.

Nu ska jag ta en alvedon och försöka sova så jag slipper denna jävla huvudvärk. Blä.

Hysteriskt roligt.


Och alla mätarna på instrumenten står på noll och att vi ägt varandras hjärtan inte spelar någon roll.

Jag kan inte sova. Jag tror inte någon är förvånad. Mitt knep, som jag egentligen inte får använda, fungerar inte ens. Jag är trött.

Jag läste nåt om kyssar, nånting som alla vet men som dom aldrig lyckas fånga i filmerna man ser.

Ah, nätet har ju varit dött. Eller vadå har varit, det är för helvete dött. Helt jävla stendött. I alla fall på min dator. Det är kul. Jag ligger i min säng med min mors laptop och är inne på exakt samma nätverk men på min dator fugerar inte nätet. Snälla, kan någon bara DÖ! Jag hatar världen.

Men jag måste ändå säga att detta är bra soft. Ligga i sängen med datorn i knät. Den till och med värmer min stackars mage som bara gör ontontont. Oro kan bidra med magont, right? Har ont överallt känns det som. Det måste vara något fel på mig.

Idag var jag med Jimmylicious i den stora staden och fikade och grejer. Känns som en evighet sen jag drack latte sist. Fan att det blev vinter och man slutade hänga på 60. Vi hittade också ett par skor som vi båda blev lite kära i. Jag ska ha dom. Bara ska. Om jag så ska råna en tant. Sen var någon som blev påkörd av ett tåg också så det var poliser överallt och folk överallt. Trevlig kombination. Jag köpte en skiva också. När jag kom hem åt jag potatis.

Nu borde jag egetligen träna och sen duscha, men fan vad bekvämt det var här. Tänk om jag skulle råka somna bara. Åh. Fast nä. Jag ska träna och kolla på... en film i alla fall. Bestämmer sen, men om jag får gissa tror jag att det kommer bli typ kanske.. Något man gråter av. Eller en fet actionrulle. Jaja, skit samma. Nu ska jag skriva ett långt dagboksinlägg, så hej då.




Ligga?

Haha, det är fan nästan deprimerande att det är alla hjärtans dag på söndag. Bjud mig på dejt.


Ken har hela Sverige under kniven.

Jag kunde inte sova inatt, för ovanlighetens skull. Vad tror ni händer? Mitt nät dör! Alla tillgängliga nät i hela huset dog! Helt värdelöst. Jag hade kunnat skriva många bra inlägg inatt, men det blev inget. Fan.

Jag mår illa, jag fryser och nu ska jag arsla mig iväg till banken fast jag verkligen inte har lust. Men jag behöver cigg också. Och cola. Ööh.

Kan du beskydda mig?

Jag tror jag kommer dö. Jag har alltid ont i huvudet nu för tiden. Jag brukar aldrig ha ont i huvudet. Tror jag skrev det för ett tag sen, men nu skriver jag det igen för jag börjar bli nervös. Jag vill inte dö. Jag måste sluta prata i telefon och sluta sova med telefonen under kudden. Fast det lär ju inte hända. Haha, vi kan skratta lite åt den tanken för den är ju bara dum. Jag älskar att prata i telefon, det går i släkten. Och jag måste ha telefonen under kudden så jag vaknar om någon ringer. Fan vad keff jag är.

Jag har helt fruktansvärt tråkigt och kommer inte ens på något vettigt att skriva. Eller jo, jag kan berätta att Monkis var här idag och vi var duktiga hemmafruar. Vi lagade fedt gott käk. Så duktiga var vi. Damn, vad jag hade saknat bruden. Gjorde min dag att hon kom.

Sen kan jag ju berätta att Samarin är gott. Inte lika gott som Treo dock. Treo dricker man liksom för att det är gott, inte för att man behöver. Åh, nu vill jag ha Treo. Jag ska fan köpa ett rör imorgon tror jag.

Nu orkar jag inte skriva mer, det var tråkigt för jag känner att jag inte har tillgång till dom bästa delarna av min hjärna där alla fina synonymer och trevliga formuleringarna finns. Denna jävla kukhuvudvärk är liksom i vägen. Irriterande var ordet. Dö någon. Dö gud. Fast du finns inte. Men du är dålig i alla fall. Och du borde dö.

Nu ska jag dricka cola.


Jag och Monkis äger era hjärtan.


Framtiden är utom räckhåll för oss.

Ja, det där om att blogginlägget skulle dyka upp innan klockan tolv gick ju åt helvete. Jag vet inte riktigt vad som hände. Jag satt med min dagboksbloggs nya design, som för övrigt blev jävligt snygg, ganska länge. Sen tränade jag och sen duschade jag. Och nu den senaste halvtimmen har jag suttit och kollat på Gone baby gone som skulle kunna vara en av de bästa filmerna i hela världen med Casey Affleck i huvudrollen som skulle kunna vara den snyggaste mannen som någonsin vandrat på denna jord. Sorry Ben, men din bror är bra mycket snyggare än dig.

I alla fall, när jag tittade på filmen satt jag också och vårdade mina stackars misshandlade naglar. Det blev filning, supernagelhärdare, superbaslack, naglebandskräm och handkräm. Inte för att jag tror att någon bryr sig om det, men det skiter jag i. Förhoppningsvis har dom snart växt ut så jag får känna mig kvinnlig igen.

Imorgon är det plugg. Jag är inte ett dugg peppad. Men jag kom att tänka på det när jag stod och rökte nyss, att allt är fan inte kul. Man behöver inte peppa allt för att det ska vara viktigt. Det är lätt att glömma det. Det är så lätt att tro att allt ska vara så jävla kul jämt. Visst vore det trevligt om det vore så, att man bara behövde göra det som var roligt, men sådan tur har vi tyvärr inte. Det är bara att bita i det sura äpplet och göra det som måste göras. Att gå till skolan till exempel. Sen om man verkligen kommer iväg är ju en annan sak, men det måste ju öka chanserna om man har den inställningen, right? Så nu bestämmer jag mig, imorgon ska jag gå till skolan hur trött jag än kommer vara. Jag ska kliva upp i rätt tid, jag ska dricka kaffe och ta morgonciggen och klä på mig och borsta tänderna och sminka mig och platta håret. Kanske till och med snacka lite skit med min kära mor innan jag måste springa iväg till min buss som jag alltid, alltid är sen till. Men jag har faktiskt aldrig missat den.

Nu blev klockan 02:00. Känns som att det är dags att avsluta. Jag hoppas att jag får somna som jag ska i natt. Lyckas stänga av mitt eget huvud och min tankeverksamhet. Fast det kanske är dumt att hoppas för mycket, för om tankarna har snurrat mycket förut är det ingenting mot vad dom gör nu.


Och jag lämnar inga fotspår ens i sand.

Jag ska blogga ikväll. Innan klockan slår tolv ska jag ha skrivit ett bra, seriöst inlägg. Men innan det ska jag träna och duscha och tänka ut vad inlägget ska handla om. Jag ska också fixa designen på min nya dagboksblogg och äta en apelsin och dricka en burk cola. Men jaja, jag återkommer.

You don't do it on purpose but you make me shake.

Igår. Åh, igår. Helt sjukt. Jag har sedan jag fyllde 18 spytt två gånger på fyllan. Kan ni gissa vad som dessa båda gånger hade gemensamt?

Jag minns för lite av igår, men jag minns en del. Jag vet inte varför min läpp är helt förstörd. Jag har ont i mina tår och efter prat med Johannes vet jag nu att det är för att jag stod utanför tuben och skrek och sparkade på en pelare så hårt jag kunde för att jag var så upprörd. En nagel som var för kort för att kunna gå av har gått av. Jag höll på att bryta ihop minst tio gånger, det kan Monkis intyga. Jag drack alldeles för mycket. Alldeles för mycket. Jag själv är inte förvånad, det fanns anledning. Och jag fattar ingenting.



blaaaaaaaaaa

Hej. Jag är ohälsosamt onykter. Jag började halsa på Dovas, mitt andra hem mitt i city där dom har happy hour every hour. Det resulterade i att jag inte mår så bra.

Nu ska jag gå och spy och sova. Puss.

Monkis babe, jag älskar dig. Hoppas du vet det.

I need you, save me too, I want to save you.

Jag är trött. Jag funderar på att gå och lägga mig tidigt idag. Skulle vara ganska skönt faktiskt. Sitter hemma och är barnvakt och ska alldeles strax skicka den äldsta i säng och sen vet jag inte vad jag ska göra. Känner mig jobbigt rastlös på ett skumt sätt.

Jag har börjat tappa greppet. Är ute på djupt vatten och vet inte vad jag ska göra för att ta mig tillbaka till dit där jag i alla fall bottnar.

Kom på vad jag ska göra förresten. Jag ska läsa ut denna:


If my heart was a compass you'd be north.

Så där ja. Nykissad, nyrökt och har en nyöppnad burk Cola iLight bredvid mig. Även ett glas med min nya favorityohurt. Yoggi mini. Lågkalori. Sockerfri. Smak av jordgubb och citron och bara, hör och häpna, 35 kcal per dl. Jag sitter i skräddarställning vid fotändan av min underbara säng som efter gårdagens missöde nu är ganska full av cola och låter mina små söta händer flyga över tangenterna. Skins s04e02 är färdigtankad om 16 minuter, så nu kör vi. Börjar skriva här och så får vi se hur mycket som behöver censureras och flyttas. Det visade sig bli ingenting. Go hundfajten!

Jag är helt lost. Jag kan inte skilja på höger och vänster och de horisontella och de vertikala linjerna i min värld blurras ihop till en enda stor sörja. Allt är upp och ner. Min värld är ställd på högkant och jag har inte riktigt hängt med. Det finns så mycket som spelar in. Små detaljer, händelser och ord som gör att hela min hjärna får kortslutning. Ibland försöker jag deperat få koll på läget och sortera och reda ut alla tankar som snurrar och snurra och snurrar och blir till en stor trasslig hög, men jag ger upp. Man är ungefär lika motiverad att försöka reda ut den största högen med sladdtrassle ni kan föreställa er. Så är det inuti mitt huvud. En fet röra.

Jag kommer på mig själv med att göra undantag. Att böja och vända och placera saker i rätt position i förhållande till mina egena regler, för att jag på enklast sätt ska kunna bryta mot dom. Samtidigt sitter jag och vet att dessa regler, mina regler, är till för att skydda mig själv. Det är skit samma, man bryr sig inte. Man är dum i huvudet. Man är en jävla judejävel. Man förtjänar att gasas för sin egen dumhet. Ibland önskar jag att någon kunde göra det istället för det vore så mycket enklare för mig. Då skulle jag slippa resa mig efter alla självförvållade fall och slicka mina självförvållade sår.

Jag är självdestruktiv. Jag har det i mig. Lås in mig, för det fattas några viktiga egenskaper som är viktiga för personlig utvecklig, självinsikt och framförallt överlevnad. Eller skjut mig bara. Ett nackskott, pang, sen är det över. Nice!

Och juste, alla ni värdelösa människor som sover nu istället för att läsa min blogg, om ni inte börjar kommentera kommer jag bli jävligt våldsam. Om inte det funkar slutar jag blogga. Kommentera eller dö!




Judejävel.

 

Detta är vad jag gör just nu. Väldigt underhållande om ni frågar mig. Orkar inte blogga just precis nu, men jag har sovmorgon imorgon vilket betyder att jag kommer vara vaken en ganska lång stund till. Kommer med största sannolikhet skriva ett knasigt, inveklat och känslodrypande inlägg som kommer att bli äckligt. Om ni har tur, och om jag har tur skriver jag kanske det i dagboksbloggen istället.

Skit samma. Nu ska jag röka.

Fem steg bakåt, två steg fram.

Så groteskt, vidrigt jävla trött. Oskar hjälper mig vakna.

Saknar Monkis.

I can read history in the broken concrete.

Tolka fritt.



Har nu en bra stund suttit och tittat igenom bilder från två år och plockat ut mina favoriter, så det kommer nog dyka upp en hel del bilder här from now on. Precis som jag misstänkte är nu suget efter att plåta större än på många långa månader. Så imorgon kör vi, jag och Monkis.

Nu har jag inte tid att sitta här längre, för jag ska ta en lång dusch innan jag hoppar i säng. Och jag satsar på minst fem timmar sömn, men vi får väl se hur det blir med den saken.

Jag var så ung och så lojal.
Jag sa, jag blir aldrig en sån från stan.

Ack, Sundbyberg.

Så jävla bra.

Oskar Linnros – Ack, Sundbyberg

 

 

Men, jag blir faktiskt lite ledsen när jag läser om att det antagligen inte kommer bli något mer Snook. Jag tycker om Snook. Jag har fan väntat sen 2006 på ett nytt album, och så kommer det inte komma något! Känns seriöst tungt. Men fan, Kihlen gör sin grej och det är jävligt bra. Längtar tills albumet kommer.


Ett framsteg blir ett bakslag.

Är helt död i huvudet efter ganska många timmars läsande och skrivande om den illegala fildelningens konsekvenser på musikindustrin. Att skriva rapport är verkligen inte min grej. Jag vill få tycka när jag skriver, jag vill få målandes beskriva varför jag tycker som jag gör.

"Det är skillnad mellan att skriva skönlitterära texter och att skriva vetenskapliga texter. Rapporter grundar sig på fakta. Syftet är att redovisa och informera. En rapport ska inte kunna tolkas på olika sätt av olika läsare. Det ställer krav på hur du formulerar dig."

Men dö, bara .

Kan inte lova att det blir mer bloggandes imorgon, för jag kommer ha lika mycket att göra då som idag. Om inte mer. Imorgon ska jag vara barnvakt också. Woho, helt underbart. Eller inte. Men av någon underlig anledning känns det väldigt, väldigt behagligt att vara så här upptagen och stressad. Att inte ha tid att tänka på annat. Det är precis det jag behöver egentligen. Fan, jag har knappt gnällt något idag för jag har inte haft tid att tänka tillräckligt länge på något för att inse att det behöver klagas lite över. Skönt, som sagt. Verkligen.

Men nu, när jag lagt undan plugget för idag och Kent ljuder i bakgrunden kommer tankarna fram. Så jag tänker inte sitta här länge till och låta dom sprida sig i mitt stackars sargade huvud som ett virus. Jag ska dricka upp min cola, ta en cigg och sen gå och lägga mig. Förhoppningsvis somnar jag fort. Skulle vara mest logiskt då jag är helt utmattad, men jag är inte logiskt.

Vi hörs imorgon, ni trogna bloggläsare.

Läs den.

Den är bra.


And I lie awake and miss you.

I'll watch the night turn light blue,
but it's not the same without you
because it takes two to whisper quietly.
The silence isn't so bad,
'till I look at my hands and feel sad
'cause the spaces between my fingers
are right where yours fit perfectly.


Dogfight.

Anledningen till mitt nick, hundfajten forever liksom. Och denna mannen är hot!

Om det här ska vara allt vi hann så håll mig hårt, håll mig älskling nu.

Johan försökte polisanmäla mig idag, för att ha förtrollat honom. Helt på riktigt. Så söt. Det gjorde seriöst hela min dag.

Dags för dusch och sedan tänker jag nog hoppa i säng, för jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter. Men jag är på bra humör nu i alla fall, vilket jag inte varit alls annars idag. 

Känner att jag till och med peppar plugget imorgon lite. Vet inte riktigt vad det beror på. Sen saknar jag Monkis också, och Brunkis. Som fan. Helt jätteblämycket.

Nu funderar jag i och för sig på att gå och handla, för jag blev helt sjukt sugen på äpplen och det finns inte hemma.  Blir till att bestämma sig fort för dom stänger om 25 min. DilemmaT.

Puss och gull och allt sånt dravel. Heido.


I always catch the clock, it's 11:11.

"döden": var det meningen att något speciellt skulle hända 15:03? För bakom mig fanns då fan inget annat än dev och fix och inte hände det något spännande heller. Blev helt klart besviken.

Så snurra min jord igen, radion spelar vår sång.

Fryser lika mycket som en isbjörn skulle svettas i Haiti. Extremt mycket med andra ord. Och ändå sitter jag bredvid mitt numera varma element som jag till och med bränner mina händer på.

Jag tänker, som vanligt. Jag analyserar och funderar och undrar. Jag tänker alltid för mycket, men vissa dagar går det till överdrift - som idag. Mamma tjatar och frågar tre gånger i minuten vad det är som är fel. Inget är fel, i alla fall inte mer än i går, i förrgår eller dagen innan det. Jag tänker bara mamma, du om någon borde väl veta hur jag blir då?

Tänk om det hade inträffat, tänk om jag inte hade gjort så.. Hur hade min verklighet då sett ut? Om jag inte hade varit en sån lovejunkie?

Läser en bra bok. Kärlek - hur fan gör man? av Bob Hansson. Ger en en och annan tankeställare den boken. Man inser att man inte är ensam med sitt störda beteende, men också hur fruktansvärt destruktivt det är.



Narcissism eller hybris? Jag kan fan inte avgöra.

So hold me close and say three words like you used to do, it's all about you.

Hatar precis allt och alla. Och jag har inte ens tid att blogga, bara pluggpluggplugg.


RSS 2.0