Sen jag bestämde mig för att kanske eventuellt lägga av att blogga har jag haft bloggabstinens som visat sig i väldigt aktivt bilddagbokande. Men samtidigt har jag bloggtorka. Sen jag för kanske en månad sedan nu bestämde mig för att inte skriva om vissa saker så har det mer eller mindre bara blivit blaha av hela bloggen. Det är mina känslor som jag behöver skriva om och som jag tycker om att skriva om. Och bara för att ett kapitel är avslutat betyder inte det att ett nytt inte börjat och att det finns en väldans massor med nya tankar och känslor som behöver få komma ut och  visa sina fula nyllen för resten av världen i form av bokstäver kombinerade på olika sätt till ord kombinerade på olika sätt till meningar.

Jag behöver skriva. Jag blir helt ettring om jag inte får skriva. Det som är jobbigt med det, det är att det inte alltid finns något att skriva om och att det inte alltid går att faktiskt formulera det man vill skriva. Sen hjälper det ju inte heller att man tillslut spyr på sitt sätt att skriva, för att man skrivit så mycket och läst så mycket av sina egna texter.

Men just nu försöker jag i alla fall komma på ett sätt att skriva ner det som snurrar i mitt huvud, för det är så komplicerat att jag inte bara kan skriva det rakt ut. Det liksom.. går bara inte. Jag kräks nästan av att bara tänka på det, så att skriva ner det är inte ens ett alternativ. Det skulle nog inte ens gå, mina fingrar skulle nog totalstrejka och bara inte trycka ner tangenterna jag sa åt dom att trycka på. Som sagt, måste komma på ett sätt att formulera koaset. Lättare sagt än gjort.