Ja, det där om att blogginlägget skulle dyka upp innan klockan tolv gick ju åt helvete. Jag vet inte riktigt vad som hände. Jag satt med min dagboksbloggs nya design, som för övrigt blev jävligt snygg, ganska länge. Sen tränade jag och sen duschade jag. Och nu den senaste halvtimmen har jag suttit och kollat på Gone baby gone som skulle kunna vara en av de bästa filmerna i hela världen med Casey Affleck i huvudrollen som skulle kunna vara den snyggaste mannen som någonsin vandrat på denna jord. Sorry Ben, men din bror är bra mycket snyggare än dig.

I alla fall, när jag tittade på filmen satt jag också och vårdade mina stackars misshandlade naglar. Det blev filning, supernagelhärdare, superbaslack, naglebandskräm och handkräm. Inte för att jag tror att någon bryr sig om det, men det skiter jag i. Förhoppningsvis har dom snart växt ut så jag får känna mig kvinnlig igen.

Imorgon är det plugg. Jag är inte ett dugg peppad. Men jag kom att tänka på det när jag stod och rökte nyss, att allt är fan inte kul. Man behöver inte peppa allt för att det ska vara viktigt. Det är lätt att glömma det. Det är så lätt att tro att allt ska vara så jävla kul jämt. Visst vore det trevligt om det vore så, att man bara behövde göra det som var roligt, men sådan tur har vi tyvärr inte. Det är bara att bita i det sura äpplet och göra det som måste göras. Att gå till skolan till exempel. Sen om man verkligen kommer iväg är ju en annan sak, men det måste ju öka chanserna om man har den inställningen, right? Så nu bestämmer jag mig, imorgon ska jag gå till skolan hur trött jag än kommer vara. Jag ska kliva upp i rätt tid, jag ska dricka kaffe och ta morgonciggen och klä på mig och borsta tänderna och sminka mig och platta håret. Kanske till och med snacka lite skit med min kära mor innan jag måste springa iväg till min buss som jag alltid, alltid är sen till. Men jag har faktiskt aldrig missat den.

Nu blev klockan 02:00. Känns som att det är dags att avsluta. Jag hoppas att jag får somna som jag ska i natt. Lyckas stänga av mitt eget huvud och min tankeverksamhet. Fast det kanske är dumt att hoppas för mycket, för om tankarna har snurrat mycket förut är det ingenting mot vad dom gör nu.