Har lite svårt att acceptera det totala failure jag lyckats med. Gör mig seriöst förbannad varenda gång jag kommer att tänka på det, vilket jag i yttersta mån undviker. Tyvärr går det inte att helt och fullt undvika att tänka på något man spenderat flera månader med att tänka på typ en sisådär 5000 gånger om dagen. Men jag lyckas ändå bra vill jag påstå för jag är halvvägs redan och då har det ändå bara gått några dagar.

Ärligt talat, det var skönt med ett dåligt svar.
Hela världen är så undebar, bara man får ett svar.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra, vad jag ska tänka, vad jag ska känna. Det känns bara som att världen och livet är för organiserat och samtidigt så upp och ner och åt helvete den kan bli - på samma gång. Knasigt värre, I tell you. Men det är skönt med organiserat kaos, då har man i alla fall lite kontroll.

Plugget tex är i princip kirrat nu. Har två strategiska ign för att jag inte nöjer mig med g och ett ig som jag valde för att jag ville ha högre än g som slutresultat där med. Har alltså tre ämnen jag måste komplettera i eller läsa upp nästa termin vilket jag är nöjd med. Det kunde ha varit så mycket värre med tanke på att jag knappt varit i skolan någonting hela tvåan. Sen har jag mitt jobb som är typ det bästa som hänt mig. Det är för det första helt galet roligt och för det andra är det så stressigt så jag hinner inte tänka på problem whatsoever. När jag jobbar blir det som en paus från allt svart. Skulle kunna påstå att jobbet är det bästa som hänt på flera år. Och jag ska jobba på söndag. Så underbart awesome.

I veckan som kommer väntar utgång med Johannes och Jenny, fika med Monkisplonkis och skiva med treorna. Pepparpeppar! Dock har jag inte bestämt mig för om jag ska dricka eller inte. Just nu pekar det mot att också denna vecka blir nykter men å andra sidan var jag så desperat efter att få bli full för bara någon dag sen, så det kan ju ändras. Shit, vad tragisk föregående mening lät..

Nu ska jag läsa om konservatismen och sen sova.

Alltså, man blir ju nästan matt! Det är så roligt att när man inte bryr sig längre inser, kommer fram till och får reda på att hur mycket som helst var rent jävla bullshit. Samtidigt blir jag lite förbannad.

 

Vi bringar Hitler back to life och gör alla män till judar. Jävligt bra idé om ni frågar mig. Nu ska jag kila iväg och jobba, för jag är hard working Hildkan. Hej då där köp blåbär xpallar intex 

Hard working Hildkan. Har så groteskt ont i mina fötter att jag knappt kan gå. Mina jeans luktar öl. Jag har blivit expert på att hälla upp fatöl. Jag är expert på hela den där resturangen, seriöst. Jag rökte inte en enda cigg på fem timmar. Jag satt inte ner en enda gång på fem timmar. Jag är snart tät som fan. Nu ska jag sova. Natti!

Det är inte direkt bekvämt när man inte kan beskriva vad om pågår inombords. När det enda man vet är att man reagerar på ett visst sätt, men inte varför man reagerar så. När man inte förstår känslorna man känner. När man inte kan hantera känslorna man känner. När man helt randomly kan bryta ihop över något som man egentligen inte borde bryta ihop över. När man inte fattar ett jävla piss. Ingenting förutom att det gör så satans ont att nästan ingenting kan dämpa den ilande jävla smärta som man känner i hela kroppen. När man helst vill lägga sig ner och dö för att slippa känna någonting.

Det bästa i kråksången är att det egentligen inte finns något som borde leda till ovantående beteende. Antingen är det absolut ingenting alls, eller också något som borde få en att småböla i fem minuter för att sedan vara över det. Men nej, inte när man heter Mathilda.

Treo + sova. Orkar inte tänka.

Musik: Oskar Linnros - Från och med du (på repeat).

Helgen har varit helt fantastisk. Trots att det ligger mitt på landet och är omringat av inavlande bönder trivdes jag som fan i Östra Grevie. Men det bästa var så klart att få träffa bästa Bruno.

Tyvärr återvände jag till Stockholm och möttes av otrevligheter som fick mig att dippa totalt. Är helt ärligt lägre än på flera månader, kanske till och med år. Jag minns knappt när jag senast tog till sådana extremities. Här nere är jag i alla fall, men som tur är vet jag att det ändå att göra nu är att förtränga i yttersta mån i form av (tvångs)sömn och skola. Ganska passande att detta hände nu, då jag skulle behöva vara i skolan så mycket som möjligt och pluggapluggaplugga arslet av mig. Förhoppningsvis blir det jobb också, så jag slipper lockas av utelivet då jag ska vara vit till P&L. Imorgon slutar jag dessutom röka.

Nu ska jag vara poetisk och skriva av mig och gnälla så in i helvete över hur dåligt jag mår.
God natt.

Nyinfört:
Musik: Håkan Hellström - Kärlek är ett brev skickat tusen gånger (på repeat).

Full.
Verkligen jätteawesome.


Efter Malmö är jag nyker. Då blir jag straight edge minus liggrejen. Jag kommer då mera vara vegan, nykter, icke-rökare och drogfri - men ligger gärna med randoms. Att vara hardcore edge verkar dock inte stoppa vissa från att idka promiskuöst beteende.. Lite lol sådär.

Idag har jag bränt mig. Jag ser ut som en tomat i ansiktet. Mest på ena halvan. Sen har jag en fin ring runt ena ögat också. Ja, jag ser rätt så retarded ut. Men dagen spenderades med Michelito vilket var mucho nice. Sen blev det Dovas för hela slanten där jag träffade Johannes och Fia. Jag drack öl. Det var sjukt äckligt.

Nu tänker jag kolla på Prison Break. God natt.

Jag är seriöst så trött att jag knappt vet vad jag heter. Jag undrar om jag någonsin varit så här trött förut. Men det är ändå nice. Har städat nonstop i 7 timmar och varit så upptagen att jag inte hunnit fundera på allt man kan fundera på tills det knakar uppe i huvudet på en. Och samtidigt har jag tjänat pengar.

Idag har varit en bra dag. Ska försöka gå och lägga mig så snart som möjligt så jag slipper fundera. Hoppas jag kommer kunna sova idag, orkar inte en dag med 3½ timmars sömn till. Imorgon är dessutom en lååångt dag i plugget.

Värdelöst inlägg, as usual men jag skiter it. Jag ska fan sova nu. Jag är trött. Jag har sovit ingenting inatt, då orkar jag inte sitta och skriva om jobbiga saker och formulera fina meningar och använda svåra ord. Det kan jag göra imorgon istället när jag har typ mediekunskap eller nått.

Och nu kör vi delete I believe. Borde kännas bra, men det gör det icke.

För fjärde gången på engelska och åttonde gången totalt börjar jag nu läsa Twilightserien, knappt ett år efter att jag senast sträckläste de fyra böckerna på tre dagar. Helt awesome! 

Jag har varit på sådär cpdåligt humör idag. Alla har varit tråkiga fittor eller bakfulla. Jag antar att det är nackdelen med att vara nykter, när alla andra som dricker är bakis så är man själv på topp och vill göra saker. Skulle kunna använda det som argument för att supa men med tanke på vad jag fick för resultat när jag gjorde alkoholprofilens test så ska jag nog hålla mig ifrån alkohol ett bra tag. Miche var alltså inte helt ute och cyklade när han förra veckan gav mig numret till typ "har du alkoholproblem? prata med oss!".

Men ah, jag var i alla fall nykter denna helg vilket resulterade i att jag inte var bakis idag som alla andra, så jag har istället suttit hemma precis hela dagen och haft så jävla pisstråkigt att jag helst velat skjuta mig själv i huvudet. Jag har seriöst varit så PMSig (och jag har inte ens PMS) att jag höll på att skälla ut min stackars mor när hon hängde in mina nytvättade kläder i min garderob för att hon kom in i mitt rum. Hon borde ju liksom fatta att hon borde hålla sig fedt långt borta!

Men det fick väl jag för att jag hade så roligt igår, trots spöregnet. Jag var seriöst dygnsur överallt. Skitmysigt. Och mitt hår visade sin naturliga skräckskepnad. Också mysigt.

Helt värdelöst inlägg, men skit samma. Ni kan ju bara dö eller nått.

http://hfn.blogg.se/2010/march/melankoli.html

Haha, och juste. Jag insåg att jag blivit lite sådär hatiskt mot män igen men denna gången finns det faktiskt inget speciellt bra anledning. Men är man bitter så är man. Och jag skyller allt på männen i mitt liv. Sen är ju nedanstående påstående iofs ganska sant, även när man inte är bitter. I alla fall om ni frågar mig.

Hildkan kan inte sova fast hon hällt i sig 25 ml cocillana. Mer än dubbelt så mycket som man får ta. Istället sitter hon och funderar, funderar så där som hon inte ska funderar för att hon vet att hon mest vill bryta ihop då.

Jag har Utan dina andetag på repeat. Så typiskt. Men jag är på sånt humör. Så där lite smått deprimerad som man blir ibland när man tänker på att ens verklighet aldrig kan se ut som man vill att den ska se ut. Just nu till exempel önskar jag att att jag visste en hel del som jag inte vet. Jag önskar att jag visste om allt jag känner är helt i onödan. Om jag ligger vaken och läser gamla sms och överanalyserar allt helt i onödan. Om jag har velat något nu i flera månader helt i onödan. Jag blir så här när jag är förälskad.

För det mesta krävs det en viss mån av respons för att jag ska bli förälskad. I detta fallet fick jag en hel del till och börja med. Sedan kom den allt mer sällan, men förälskelsen har inte gått över för det. Jag blev väldigt tidigt rädd. Jag började backa och det har jag gjort sedan dess. När mitt sinne är påverkat av diverse substanser brukar jag våga ta chanser, eller risker, jag inte vågar annars. Men utöver det backar jag bara, hela tiden. Jag drar mig undan och använder en attityd som är så lite jag att det är skrämmande, för att jag är så rädd för att avvisad. Jag vill inte detta men hur mycket jag än bestämmer mig för att jag ska vara mig själv och avslappnad och som vanligt kan jag inte det när det väl kommer till kritan. Jag blir så nervös att jag för det mesta inte säger någonting och bara blir så skakig att jag knappt kan kontrollera det. Säger jag någonting är det kort och kan tolkas som både drygt och otrevligt. Motsatsen till vad jag vill visa. Jag vill visa att jag är trevlig och ödmjuk och en bra människa. Men det bara går inte. Och det gör mig fruktansvärt irriterad på mig själv.

Jag vill så gärna våga. Livet är för kort för att mesa. Det är något min hjärna inte vill ta inte, trots att mitt hjärta värker.

I miss your arms around me and the spaces between my fingers are right where yours fit perfectly.

Jag känner det på mig. Imorgon kväll kommer jag sitta som ett stackars emo och tycka så jävla synd om mig själv för att jag inte är på fryshuset och lyssnar på ett så galet bra band. Parkway Drive. Alltså, det banden är kärlek. Och jag ska missa när dom gigar. Kan inte bestämma mig för om jag ska gråta eller kasta mitt colaglas i väggena av ilska. Men som tur är ska dagen spenderas med världens bästa Bruno, så jag kanske överlever i alla fall. Man kan ju alltid hoppas!

Spenderade större delen av dagen med mitt störda ex och jag var faktiskt i skolan en stund. Nu har jag seriöst ont överallt så ska nog försöka sova.

Hejhej, Hildkan här, världens mest värdelösa bloggare. Jag bestämde för en stund sen att jag inte skulle blogga för ens jag hade lagat klart min mat, dagen middag och morgondagens lunch, som jag av någon outgrundlig anledning alltid bestämmer mig för att tillaga mitt i natten, men jag känner att jag likagärna kan börja.

Och om du kära läsare är en av dom som klickar sig hit genom en av dom miljoner länkar jag sprider över hela internetet och sen inte ens kan läsa det jag bemödar mig med att skriva, kan jag ju bara förvarna:
Du kommer läsa hela detta hur långa inlägg som helst tillslut, för jag kommer fortsätta länka och länka och länka och länka och tillslut kommer du bli så galet nyfiken över vad det kan vara som står som är så jävla viktigt att det måste länkas till en miljard gånger, så du kan lika gärna läsa detta satans inlägg med en gång. Och du får gärna kommentera också!

Ovanstående gäller i och för sig inte Johannes, för han kommer inte bli nyfiken. Johannes får nämligen 5 gånger om dagen i genomsnitt personliga rapporteringar över telefon om vad som inträffat i mitt, som sagt, högst intressanta liv. Dessa rapporteringar består i och för sig ganska ofta av detaljerade beskrivningar av sms vissa specifika personer skickat som sedan följs av en vilja, från min sida, att överanalysera. Johannes brukar inte vilja detta. I alla fall, dessa detajerade beskrivningar av sms från specifika personer är inget jag vill skriva om i min blogg men om du känner att du är nyfiken kan du ju alltid slå en pling. ;)

En sak jag tänkte på när jag stod och lagade min middag är att det ändå är rätt mycket tjaffs om att bloggare som bara skriver om vad dom gör om dagarna är så fruktansvärt ointressanta, och jag är benägen att hålla med. Detta trots att min egen blogg till stor del består av avancerade beskrivningar om vad mitt högst intressanta liv går ut på. Jag har dock fått för mig att min bittra attityd, mitt välutvecklade språk och bristen av sarkasm ändå gör det ganska intressant att läsa om mitt, som sagt, högst intressanta liv. Om detta inte stämmer kan jag inte mer än påstå att alla mina trogna, icke kommenterande läsare är helt jävla dumma i huvudet.

Nu till själva inlägget som jag hade tänkt skulle bestå av en redovisning av vad som hänt i mitt, som sagt, högst intressanta liv den senaste veckan. Och nu när jag faktiskt tittade efter såg jag till min förtvivlan att det faktiskt är en hel vecka och tre dagar sedan jag skrev ett vettigt inlägg, men andra ord ett nyktert inlägg. Trots det varken orkar eller kan jag gå igenom varenda dag sedan dess för jag har ingen aning om vad jag gjort vissa av dessa dagar.

Förra lördagen minns jag. Då hade jag konverterat Johannes till vegan och han hade sovit här. Vi började dagen hos min frisör, sedan demonstrerade vi för aporna på SMI vilket följdes av att en jävla massor med pengar spenderades på Body shop. Efter det drack vi öl, gick runt halva Skarpnäck och var barnvakter.

Söndagen följde som spenderades på ABF-huset med DRA. Jag hade ont i fötterna och var groteskt trött.

Förra måndagen var jag faktiskt, hör och häpna, i skolan. I tid? Det minns jag inte men det har jag svårt att tro. Men jag var där. Klasskamraterna och jag plockade ihop kamerorna och for in till huvudstaden där det var tänkt att vi skulle plåta, men det blev mest prominerande och svettande för det var gaaaaaalet varmt den dagen. MINNS JAG! Faktiskt. Jag mötte upp Monkisplonkis och hennes boyfriend en stund, träffade mormor en stund och var tvungen att lyssna på när hon försvarade användandet av päls (ville slå henne lite, bra liiiite) och sedan for jag helt sonika hem. På kvällskvisten fick jag celebert besök.

Tisdag: var inte i skolan vad jag minns. Tror inte jag gjorde något vettigt denna dag. Eller jo, jag ölade och gjorde bort mig. Bra. Då pratar vi inte mer om den dagen så slipper jag få mer ångest. Okej?

Onsdag. Skola? Har jag svårt att tro. Jag var faktiskt sjuk.

Torsdag. Skola? Njet. Ölade på Dovas, drog på kryssning med Talkan, Bellkan och Johannes, blev kalas och dräggig men hade jävligt roligt. Tack för det, tack tack!

Fredag. Bakis. Men vi trotsade bakisheten och drog till tax freen och handlade en jävla massa alkohol trots den 20-åriga åldersgränsen och blev väl ganska så kalas denna dagen också. I alla fall jag. Holy crap säger jag bara. Jag kom just på att jag tror jag visade mina boobs för några bögar när vi väntade på bussen hem. Men ja okej, nu glömmer vi det så slipper Hildkan ha ångest över sina små tuttar.

Vi fortsätter på fredagen. "Det finns nog en gud trots allt" var allt jag kunde tänka när jag stapplade in i lägenheten jag kallar hem och insåg att min familj och speciellt min mor inte var hemma, men tanke på att jag inte kunde gå rakt typ. Jag bestämde mig i alla fall för att jag skulle äta middag, kolla på en dålig film och nyktra till för att sen duscha och dra ut. Det var ju trots allt valborg. Jag hann inte så långt. Typ en och en halv timme efter att jag kommit hem låg jag och grät med min mor i telefonen för att jag mådde så fruktansvärt dåligt och ville att hon skulle komma och ta hand om sin sjuka dotter. Jag blev så stört sjuk, bara bang boom på typ 2 sekunder. Kan ju påpeka att jag varit stört sjuk sedan dess.

Lördag. Demo med Johannes följt av ölande för Johannes del på 44an vilket slutade med Tequilashots på El amir. Sen vill jag helst inte minnas något mer av den kvällen. Tack.

Söndag. Jag jobbade och tjänade pengar hela dagen. Man känner sig som en bättre människa med ett jobb. Det är helt awesome!

Idag. Skulle egentligen till doktorn tidigttidigttidigt. Det orkade jag inte. Vaknade typ halv tio, gick upp och satte på en film, somnade om och vaknade igen vid tolv. Kom iväg till vårdcentralen vid ett, väntade i en timme och en kvart på att få träffa en sjuksköterska som jag spendera 30 sekunder med max, väntade 35 minuter till innan jag fcik träffa en läkare. Resulterade i cocillana, mollipect och acetylcystein. Hildkan är numera 500 spänn fattigare, men rätt rolig i huvudet. Märks det kanske?

Nu ska jag sova för jag har hört att man kan bli lite smått skev av cocillana.. Sånt gillar vi inte!

Jag vill langa iväg en puss till bästa cheyen Bruno som för övrigt kommer på onsdag = GLAD HILDKAN.
Jag vill langa iväg en puss till Johannes för att han orkar lyssna på mitt tjat och för att han är helt bra helt enkelt.
Vill du ha en puss? Kommentera ditt fluder*.

 

 

 

Edit:
Klockan är två, inlägget har legat uppe i 20 min och tre har redan kommer hit utan att kommentera. Vet ni vad jag vill göra med er? Jag vill ta era huvuden och dunka dom i en betongvägg samtidigt som jag bränner er med cigaretter.
Emil Jensen är bäst. God natt.

 

*Fittluder.

Ett namn plus ett hjärta står skrivet på min hand i bläck. Pinsamt. Typ 100 sms senare, jag skyller allt på Johannes och tequilan. Jag skäms. Jag är groteskt sjuk och orkar inte blogga, men jag lovar att så fort jag har energi över ska jag skriva så in i helvete igen. Jag lovar. Nu ska jag försöka sova och bli av med febern eftersom jag ska jobba imorgon. Känns ju.. nice.