Det är inte direkt bekvämt när man inte kan beskriva vad om pågår inombords. När det enda man vet är att man reagerar på ett visst sätt, men inte varför man reagerar så. När man inte förstår känslorna man känner. När man inte kan hantera känslorna man känner. När man helt randomly kan bryta ihop över något som man egentligen inte borde bryta ihop över. När man inte fattar ett jävla piss. Ingenting förutom att det gör så satans ont att nästan ingenting kan dämpa den ilande jävla smärta som man känner i hela kroppen. När man helst vill lägga sig ner och dö för att slippa känna någonting.

Det bästa i kråksången är att det egentligen inte finns något som borde leda till ovantående beteende. Antingen är det absolut ingenting alls, eller också något som borde få en att småböla i fem minuter för att sedan vara över det. Men nej, inte när man heter Mathilda.

Treo + sova. Orkar inte tänka.

Musik: Oskar Linnros - Från och med du (på repeat).