If we dont leave everything behind this place is going to bury us alive.

Jag känner det på mig. Imorgon kväll kommer jag sitta som ett stackars emo och tycka så jävla synd om mig själv för att jag inte är på fryshuset och lyssnar på ett så galet bra band. Parkway Drive. Alltså, det banden är kärlek. Och jag ska missa när dom gigar. Kan inte bestämma mig för om jag ska gråta eller kasta mitt colaglas i väggena av ilska. Men som tur är ska dagen spenderas med världens bästa Bruno, så jag kanske överlever i alla fall. Man kan ju alltid hoppas!

Spenderade större delen av dagen med mitt störda ex och jag var faktiskt i skolan en stund. Nu har jag seriöst ont överallt så ska nog försöka sova.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0