Riktigt dum idé att sätta sig och läsa igenom gamla inlägg och gamla kommentarer. Vet inte vart jag fick den tanken ifrån ens. Jag skulle ju för helvete gå och lägga mig?! Men nej, istället ramlade jag över detta inlägg och då kunde jag inte låta bli att fortsätta läsa. Det gör ont att läsa, faktiskt. Men samtidigt känns det så fruktansvärt skönt att det är över nu. Jag vet att jag kommer känna så igen, men damn, jag önskar att jag aldrig någonsin skulle behöva känna så någonsin igen.

Nu måste jag på riktigt sova.

Edit:
Hittade detta också, och det var ju bara så klockrent.

Kärlek till min mor finns det gott om i min blogg, bl a i detta inlägg. Men det bästa är faktiskt det som jag länkar till i det nyss länkade inlägget. Jag länkar det här med för att vara på den säkra sidan.