Det är inte meningen att tjata, det är det sista jag är ute efter. Men jag kan inte släppa det, att jag saknar något som jag aldrig hade. Det är väldigt konstigt att det ens ä möjligt, det borde vara omöjligt. Jag kan garantera att det inte är omöjligt, fast jag önskar att det var så.

Det känns som att jag hade så många chanser och jag är bra på att klänga fast vid det. Att jag hade chanser som jag totalsumpade. Jag vill skjuta mig själv i huvudet nu, för att jag inte gav allt. Det hade kunnnat bli så bra, tror jag.

Fuck. Jävla skit.

(Vet att man inte ska sno. Förlåt)