Smått förstörd. Fråga inte varför, för jag vet inte. Fast det är inte sant, för jag vet precis vad det är men jag vet inte varför jag reagerar som jag gör. Det stör mig. Det stör mig att jag aldrig får ha mitt huvud ifred, att det alltid är något som ska cirkulera runt och stör där uppe. Alltid.

Jag skriver inte ens längre. Jag försöker, men det kommer liksom inte ut något. Förut bara rann det, men nu känns det helt tomt. Det är inte bra, för att skriva är den enda terapin jag får.

Min superemospotifylista!