Vem vill ha stolthet
när man kan få den man vill ha?
Vad ska jag med värdighet
när jag kan ha det bra?
Integritet
vad har den nånsin gjort för mig?
Och tryggheten byter jag med glädje
ut mot dig.

Vad du än gör med mig nu
och vad du än försöker säga nu
så får du mig ändå.
Om du trollar bort mig
långt från dig
och lurar hem mig
med dina sämsta tricks
så får du mig ändå.
Tro att du har tröttnat på mig
ring mig sen och ångra dig igen
så får du mig ändå.

Funder väldigt seriöst på att lägga ner bloggen en gång för alla eftersom den i princip är död. Jag ligger någonstans på någon botten och allt är verkligen botten. Jag har alltid kunnat uttrycka mig speciellt bra under perioder i mitt liv när jag inte mår bra, men denna gången är det bara som om någon har lagt ett stort jävla lock över allt. Jag kan knappt prata om det som får mitt liv att kännas.. ofullständigt. Jag känner mig liksom tom istället för full med jobbiga negativa känslor. Men att känna sig tom är fan värre. Det är bra mycket behagligare att få bryta ihop och gråta och skrika och kräkas och skaka och inte kunna andas och dregla och snora och bara vara helt totalt förstörd där ensam och övergiven på sitt kalla golv.

Numera sitter jag bara och känner mig ständigt likgiltig. Jag överväger till och med att låta mig falla igen fast jag vet att det kommer sluta med att jag måste plåstra om mitt söndertrasade hjärta, men det är nästan så att jag vill bli hjärtekrossad för då får jag i alla fall känna något. Jag skulle fan hellre vilja vara som i höstas när jag bara låg som något katatonisk offer under mitt täcke och tvångssov eller sträckgrät till Kent och totalt släppte hela mitt liv. Hellre det helvetet än det här tomma hålet som äter upp mig.

Fast jag känner några bra saker. Jag känner kärleken till min familj och mina vänner. Och så känner jag lite det där ni vet som gör att man inte kan sluta le, fastän man typ står ensam vid en busshållsplats. Det som gör en helt disträ. Det som gör att pirrar så där i magen. Det känner jag också, fast det är ändå utspätt med något så det känns inte så bra som det brukar. Det känns bittert. Det känns bitterljuvt för jag står bara som ett 4x2 meters frågetecken. Jag vet inte riktigt vad jag själv vill och framförallt inte vad individtvå vill.

Det är skit som skvälper runt nere i mitt tomma hål. Livet är skit, men ibland är det bra skit. Idag är det dålig skit. Tyvärr.

Jag hör dåligt och jag fattar trögt,
så ta mig nu om du vill ha mig här.
Jag har väntat på nån sån som du.
Jag hör dåligt och jag fattar trögt
så säg nåt nu, säg det högt och klart.
Jag kan vänta och jag väntar nu.