Jag står vid ett vägskäl, än en gång. Jag vet inte vilken väg jag ska ta. Jag har så många vägar att välja på, men jag kan inte förmå mig att bestämma mig. Jag är dålig på det sättet, för jag vet till 100 procent vilken väg som skulle vara den bästa. Eller snarare vilka vägar. För det är inte bara två vägar att välja på, jag har många. Ändå äverväger jag att välja den dåliga vägen, eller ja, dom dåliga. 

Det känns som att dom bra vägarna kommer bli kämpiga, fast jag kommer må bra i slutändan. Dom dåliga vägarna kommer resultera i att jag mår dåligt, men dom vägarna kräver mindre energi på ett knasigt sätt som jag inte kan förklara. För egentligen så kommer dom dåliga vägarna ta upp all min energi, men då kan jag skylla på det och inte bry mig om något annat. Kort och gott kasta bort mitt liv. Det vill jag inte. Men jag vill välja dom dåliga vägarna. Speciellt en av dom. Men det finns ett problem, så klart. Ett hindet.

En låst bom som gör att jag inte kan ta mig fram. Meningsskiljaktigheter som gör att inte ens den dåliga vägen egentligen är ett alternativ, om jag inte vill stå och stampa framför den låsta bommen tills den eventuellt öppnas eller att jag tröttnar och går den långa vägen tillbaka. Och då kommer jag vara iskall och sliten efter att ha stått i en snöstorm och bara väntat, väntat, väntat utan resultat. Det går, men det går ändå inte. Jag kommer förfrysa mina tår och mina fingrar och mitt hjärta och dra på mig men för livet. Kanske kommer mitt hjärta aldrig tina igen, om jag inte släpps in i värmen.

Jag måste bestämma mig. Jag måste ta ett beslut och hålla mig till det. Något jag är fruktansvärt dålig på och som jag kanske lite för ofta kräver av mina medmänniskor. Men det är lätt att glömma hur svårt det är, speciellt när man själv ser allt så klart och det inte finns några olika vägar att välja mellan. När det enda som finns framför en är en raksträcka som man inte ser slutet på ens. När man vet något så säkert att allt annat framstår som suddigt, till och med dom mest självklara sakerna.

Jag vill inte välja. Jag tänker inte välja. Inte riktigt än. Ett tag till tänker jag hoppas lite, minnas och bara vara vid mitt vägskäl. Stå där och stampa snön till en platå som jag sedan ska lämna med bestämda steg, när jag bestämt mig för vilket väderstreck som är det rätta.