Neutral / Ner.

Fick inte träffa Brunkis idag, vilket nästan fick en tår att lämna mina ömmande ögon. Men jag träffade Monkis i alla fall och vi fikade på 60. Typ hundra år sedan sist, och det var nice.

Vet inte om det kommer bli lättare att somna idag, men jag tvivlar på det. Jag undvek att skriva i natt när John Blund vägrade komma på besök eftersom att tankarna snurrade som om dom blev sönderhackade i en matberedare. Det hade bara resulterat i ett inlägg som börjat med "Ner ner ner" och fortsatt med random gnäll som bara ett fåtal skulle förstå sig på, för det är bara ett fåtal som vet varför jag vissa nätter inte kan sova. Jag hade antagligen bara låtit som ett manodepressivt vrak utan vilja att längre leva och en massor med patetiskt tjat om mitt krossade hjärta. Det var, helt klart, en bra sak att jag inte skrev i natt.

Kommer jag kunna hålla mig, om John Blund fastnar i snökaoset i natt igen? Tveksamt. Nu vet ni i alla fall att om det dyker upp ett inlägg efter klockan halv tolv och innan klockan nio imorgonbitti så ska ni inte bry er om dravlet som är skrivet för jag kommer då med största sannolikhet låta som ett manodepressivt vrak utan livsvilja och patetiskt tjata om mitt krossade hjärta och om mina lungors oförmåga att ta upp syre.

För övrigt grät jag för första gången på tre veckor i natt. Det kändes kefft.

Nu ska jag käka middag.


I know that you said I was all you ever wanted
but you pushed me overboard into knee deep water,
and you didn't throw the anchor of hope.
You pushed me overboard
without concern for what I was feeling inside.
Heartless intentions,
your favorite game to play.
I knew that I was never good enough to make you smile,
still you play these games, you ruin me from the inside, tearing me down.
I can't hide, I can't not act torn about this.
What can I do to make you see how it affects me, so deeply still?