tänka tillbaka, bara minnas nån sekvens av dom stunder..

Det känns så sjukt jävla äckligt att jag nu själv kan relatera till min favoritlåt. Att jag nu vet, förstår och känner just så. Äckligt som sagt, äcklig jävla panik.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0