Det funkar inte ens att skriva längre, för orden har liksom tagit slut. Jag vet inte längre vad jag ska säga. Jag vet inte vad jag ska tänka. Jag vet inte vad jag ska tro. Jag vet ingenting. Bara att det gör ont så in i helvete. Att tårarna inte riktigt tar slut. Att jag mår så illa att jag spyr. Att det inte går att andas. Att jag har sån panik att jag skakar i hela kroppen. För att inse att man givit bort sitt hjärta, släppt sin guard, släppt någon så nära inpå för att sedan bli sviken är nog fan det vidrigaste som finns i hela världen.

Kul sätt att få det bekräftat på, att allt du sagt trots allt bara var en fet lögn. Att inget var på riktigt. Du fick mig kär. Du gav mig förhoppningar. Du fick mig att tro. Du fick mig att älska dig. Du grundlurade mig från scratch och det känns lilla du.

Jag förstår verkligen inte vad du fick ut av att göra så här mot mig.