Äntligen hemma. Fortfarande kall, men efter att jag värmt mina stackars fötter på nattbusselementet mår dom i alla fall bra. Frös så mycket att jag trodde jag skulle dö. Det var nog utan överdrift det värsta jag varit med om i hela mitt liv.

Träffade trevligt folk på bussen, bland annat en snubbe som visste både det ena och det andra om killar och tjejer. Det kändes bra att bolla tankar och funderingar med honom men sen frågade hon om jag ville följa med honom hem. Nja, skulle inte tro det va. Träffade mucho trevligt folk på Dovas också. Blev.. rejält onykter men det är nice. Tack Alex för att du drog dit mig, jag behövde det och sällskapet. Nu ska jag sova. Natti på er.

Jag älskar dig.