Igår var jag på bio med min kära faster och såg The Cove. Bölade som ett litet barn, tycker alla borde gå och se den. Jag ska i alla fall göra det igen sen när den haft premiär.

Men i alla fall, när jag kommer upp från tuben vid Råsen möts jag av typ 10 stycken dressare som lätt var lika snygga som Afasi och mitt hjärta typ stannade och jag övervägde en stund att kasta mig på marken framför dom och skrika 'knulla mig!' så högt jag kunde. Men njäe. Jag fortsatte gå istället och det ångrar jag som fan. Nu får jag fortsätta att leta efter min drömman Herbert istället och om jag hittar honom tänker jag inte banga på att kasta mig på marken och skrika. Men då kanske jag skulle framstå som desperat. Fast det är i och för sig okej, för om det är någon det är okej att vara desperat efter så är det denna mannen.