Äntligen hemma. Och jag inser nu två saker. 1: Jag måste på något sätt skaffa lås på min lur så att jag inte fyllesmsar. Jag bestämde mig för att inte göra det, men inte fan gjorde det någon skillnad. 2: Jag är bloggskadad. När man på vägen hem försöker komma på vad man ska skriva i sitt inlägg, samtidigt som man fryser så mycket att man håller på att dö, är det illa. Kanske dags för bloggpaus, eller vad säger ni?

Jag har för övrigt sagt minst 10 gånger i kväll sagt att jag saknar Rickard så mycket att jag kan dö, men inte fan spelade det någon roll. Det gör inte att man är lika saknad tillbaka. It sucks.

Nu ska jag sova. Imorrn peppar vi Dovas. Natti.

Och jag är still sjukt kär i dig, men det spelar egentligen ingen roll heller antar jag.