Jag tänkte skriva.

Bara för att. Jag har inget speciellt att skriva om. Det kändes som att det var dags att tömma bara, det var ett bra tag seden sist. Det är lustigt hur dagar kan vara så olika. Eller nej, inte ens dagar. Stunder. Det vänder så fort allting, jag har fått höra att det är det som är mitt problem. Toppar och dalar. Antalet är för många har jag fått höra. För många för att jag ska kunna hantera det. Jag vill inte ha hjälp för jag behöver den inte, när jag är redo kommer jag lyckas förändra det som behöver förändras utan problem. Jag är inget jävla offer. Det är inte synd om mig bara för att jag hanterar det jag tycker är jobbigt sämre än andra.

Livet är livet, jag måste bara lära mig att hantera det. Hantera och acceptera att det inte alltid är en dans på rosor, att det kommer göra ont from time to time och att det kommer vara jävligt jobbigt, kämpigt, slitit. Jag måste lära mig att jag inte alltid kommer lyckas, inte alltid kommer vinna. Jag måste lära mig hantera nederlag. Jag måste lära mig mitt värde.