Det vi har ska aldrig, aldrig, aldrig dö.

Det jag vill ha kan inte köpas, inte stjälas, få till låns.
Det jag vill ha kan inte ägas, det är så mycket större än så.
Jag kastar pappersplan från höghus mot en gnista gömd i snön.
Jag måste tro att det kan hända, jag måste drömma min egen dröm.
För du och jag ska aldrig dö.

Jag tror jag vet vad allt går ut på, jag tror jag äntligen förstår
att det finns ingen magisk genväg, ingen rök och inga spår.
Och det finns ingen enkel lösning, inget svart eller vitt bara grått.
Man måste ta det man blivit given, försöka älska det man fått.
Du och jag ska aldrig dö.


Ganska fantastisk att jag fortfarande kommer ihåg texter.
För övrigt kan alla, jag menar alla dö.
Hejhopp!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0