Det är tungt. Hur avslappnad jag än verkar så det inte lätt. Man vill så gärna kunna känna så som man påstår. Att allt är chill, att jag vet att jag ger mig in i något dåligt men att jag kan hantera det, att vetskapen ger mig ett överläge, att jag kan njuta av det lilla som är. Men jag är människa. Och det gör ont att se den man tycker om och man hoppas tycker om en tillbaka också tycker om någon annan. Det är nog det som jag minst kan hantera, av allt som för mig är ohanterbart. Men jag har min plan som jag tänker köra på. Sen vet man ju aldrig vad som händer. Det kan bli både ris eller ros. Det är värt det, hur det än slutar.

Jag har en vän som går igenom ett helvete just nu. Jag har gett honom alla råd jag kan och försökt att vara objektiv trots att det är svårt. Jag hoppas du nu förstår hur uppskattad och högt värderad du är och att du inser att du är värd bättre även fast det inte är vad du vill höra. Vi bryr oss och vill ditt bästa.

Med dom orden, och dom tankarna, säger jag god natt. Mår riktigt jävla pissdåligt fysiskt så det lär inte bli nått plugg imorgon heller. Blir till att städa, tvätta och plugga här hemma.

Tills vi ses igen, ha det bra.