Jag kommer skriva ett inlägg om hela min helvetesdag senare. Just nu orkar jag inte, för jag är i upplösningstillstånd. Jag orkar inte mer. Totalbröt ihop när jag kom hem. Bara grät. Första gången på väldigt, väldigt länge som jag verkligen grät. För seriöst, jag pallar inte. Det är nog inte många på jorden som känner sig så liten, otillräcklig och värdelös som jag gör just nu.

Jag behöver så mycket. Så mycket som jag förtjänar. Och allt jag får är en fucking käftsmäll och en spottloska i ansiktet. Jag behöver inte mer skit nu, jag orkar inte.

Varför, varför kan inte någonting någon gång bli bra? Varför kan ingenting någon gång bidra till att mitt liv för en gångs skull går bra, i fem minuter?

Jag är redan trött på att gråta men inte fan hjälper det, för nu så rinner dom där jävla tårarna hur mycket jag än försöker pressa tillbaka dom. Fuck det här.