Have you ever been in love? Horrible isn't it?
“Have you ever been in love? Horrible isn't it? It makes you so vulnerable. It opens your chest and it opens up your heart and it means that someone can get inside you and mess you up. You build up all these defenses, you build up a whole suit of armor, so that nothing can hurt you, then one stupid person, no different from any other stupid person, wanders into your stupid life...You give them a piece of you. They didn't ask for it. They did something dumb one day, like kiss you or smile at you, and then your life isn't your own anymore. Love takes hostages. It gets inside you. It eats you out and leaves you crying in the darkness, so simple a phrase like 'maybe we should be just friends' turns into a glass splinter working its way into your heart. It hurts. Not just in the imagination. Not just in the mind. It's a soul-hurt, a real gets-inside-you-and-rips-you-apart pain. I hate love."
Men jag måste få säga att det är allt annat än horrible ibland. Ibland är det bara så genomunderbart. Ibland är det bara så att man vill hoppa upp och ner av glädje. Vem hade kunnat ana att en keffis skulle kunna få mig så glad?
svar på kommentaren nyss.-
Men ändå om jag säger att jag inte vill ha något för att även fast något vill lägga ner pengar på mig.
så finns det ju andra sätt man kan "lägga ner pengar på fhdsjghsdjgklds"
för asså man kan ju bara säga grattis det räcker ju långt som fan egenltigen eller hur?
det är som varje år köper jag av någon anledning julklapp till syrran och farsan men det gör jag inte av vilja utan av ren plikt
för att jag inte saka hamna i inbördeskrig med familjenn liksom
men jag förstår fortfarande inte "ge bort" grejjen
man borde ju fan acceptera att personen inte vill ha något och vara tacksam för att man slipper lägga ner pengar på något som inte vill ha det som köps?