Det är irriterande. Jag är trött. Var jag än befinner mig, i vilken position det än är, så känns det som jag har nålar under mig. Som en ständig påminnelse. En påminnelse jag är trött på. Jag vill kunna slappna av, sluta vara rädd. Jag är så värdelös för jag kan göra något åt det men vill inte. Jag kan, men jag vill inte. Jag borde, men jag vill inte. Eller vågar jag kanske bara inte?

Jag har rökt 2½ cigg idag och det känns som att jag ska dö. Men om jag lyckas sluta kommer jag vara sjukt stolt över mig själv.

Jag kan inte bestämma mig för vem jag ska hata. Vem förtjänar mitt hat mest? Ja, inte den jag hatar mest i alla fall. Jag ska sluta hata. Det vore nog bäst.


Cause when the roof caved in and the truth came out I just didn't know what to do..