Jag har verkligen ingenting att skriva. Min kraftreserv är slut och jag vet inte hur jag över huvud taget klarar av att hålla mig upprätt. För första gången på ett år har jag det där behovet igen. Jag älskar det och välkomnar det med öppna armar samtidigt som jag förbannar den dagen jag tänkte den där sjuka tanken första gången som fick mig att fastna.

Jag ger mer än gärna upp ikväll. Verkligen mer än gärna. Jag vet inte vad jag annars kan tänkas göra för att tänka på något annat, för att få slippa känna mig värdelös, dålig, otillräcklig, ja i princip allt negativt man kan komma på. Om det så för bara ett par sekunder finns något annat, något konkret att faktiskt tänka och fokusera på så tänker jag ta det för det här är mer än vad jag klarar av. Det erkänner jag nu. Jag har ju sagt det hela tiden. Det är fel i mitt huvud, jag är helt jävla labil.

Nu kan ni alla fucking dö, äckliga jävla vider. Jag hatar er.