Idag har jag rökt 9 cigg. Och jag är faktiskt stolt, även fast jag bara rökte 6 stycken igår. 9 cigg är ändå mindre än hälften av vad jag brukar röka på en dag. Och det känns som att detta kanske faktiskt är möjligt.

Vissa stunder, typ när det börjar närma sig en timme sen man rökte sist då det vanligtvis är dags att ta en till, känns det förjävligt. Jag sitter och tuggar mina tuggummin så frenetiskt att jag får ont i käkarna och tänker att det här kommer aldrig gå. Men det värsta är ändå när man av ren vana sätter sig och tar upp en cigg och kommer på att "fan, jag ska ju inte röka." Då krävs det verkligen ren vilja att klara av att stoppa ner ciggen i paketet och gå och göra något annat istället.

Det är tufft. Men som sagt, det känns inte som en omöjlighet längre. Och sen har jag ju kommit förbi det största hindret - viljan. Tidigare har jag inte kunnat se mig själv som icke-rökare. Jag har blivit smått stressad bara av att tänka på vad jag istället ska göra när jag väntar på tåg/buss/tub, vad jag ska göra på rasterna i skolan, hur kaffe kommer bli utan cigg.. Jag har verkligen inte velat sluta röka. Jag har tyckt om att röka. Fan, jag tycker om att röka. Men det är inte värt det. Det finns för mycket nackdelar. Så viljan är inget problem, för nu finns den.

För övrigt har jag städat hela mitt och Antons rum idag, fint blev det. Jag har också tvättar all min tvätt vilket känns gudomligt skönt för nu har jag äntligen rena kläder igen. Fick dessutom tillbaka min favoadidas idag så den kommer jag weara i morgon - awesome! Inte blivit mycket plugg, men imorgon, då jävlar. Slutar visserligen halv sex och kommer med största sannorlikhet inte kliva innanför ytterdörren tidigare än klockan sju då jag kommer vara halvt död efter en 9-timmars skoldag och på tok för lite sömn, men lite plugg borde det bli. Om inte annat har jag onsdag då jag slutar awesome-tidigt, typ elva.

Nu ska jag faktiskt, på riktigt, sova. Det behövs. God natt, ses&hörs. Puss.