Ja alltså, det där med att emoa mig och vara ett offer för en stund gick väldigt bra. Det var nästan lite för enkelt. Tyvärr är det inte så lätt att vända nu bara. Har suttit i köket ganska länge och lyssnat på The hjärta & smärta EP både en och två gånger. Det är inte så konstigt att det är mitt favoritalbum med Kent just nu, det är bara att lyssna på namnet liksom. Hjärta & smärta.

Jag är trött på att vara emo, men jag kan inte komma på en film jag vill se som kan få mig att bli glad. Doomsday funkar, men jag har sett den så jävla många gånger. Jag kan replikerna hela filmen igenom. Jag vill helst se typ P.S. I love you, The Notebook, Brokeback, ITLOW, Titanic, Atonement, Stolthet & Fördom, Skönheten & Odjuret, Pearl Harbor eller nått sånt som man får gråta till. Men nej, det får jag inte titta på. Blev iofs lite sugen på Wanted nu. Men njä. Det får nog bli typ Zodiac, även fast jag inte vill se den. Eller nä, jag tror jag ska titta på Brokeback faktiskt. Eller nej! Jag ska titta på Stolthet & Fördom eller Atonement för jag har inte sett nån av dom på typ ett halvår.

Och nu tänker jag skriva det, det som är allmänt känt och det som den berörda vet mycket väl. Det som jag även när min bitterhet var som värst visste att jag skulle skriva, för att jag är superfail. För att jag är en toffel. För att jag är en keffis.