Nu gäller det att vara smidig. Inte vara för uppenbar, men samtidigt inte för kall.

En till dag som blev en skitdag. Jag är trött på skitdagar. Det är för mig verkligen ett under att det kan bli så här gång på gång, när jag egentligen inte ger något utrymme för det att bli just så här. Skit alltså. Jag håller (eller försöker i alla fall att hålla) stenhårt fokus framåt utan att koncentrera mig på något runt omkring för att undvika att jag själv ska hamna i sån här dvala när jag mest vill lägga mig under mitt täcke och tvångssova till passande musik, vilket jag väldigt ofta också gör.

Den här hösten har varit helt galen. Tänk om det istället kunde vara som i våras när allt var bra och stabilt utan en jävla massa problem och drama var och varannan dag. När vi alla gick här och levde ut vardagen till 100 % och att det blev tråkigt var inget problem. Fast i och för sig, hur intressant skulle livet vara i längden utan lite drama, om det bara var tråkigt hela tiden? Men jag tror jag har fått en överdos av drama nu. Jag skulle inte ha något emot lite tråkig vardag om jag slapp vara orolig, spänd och osäker hela fucking tiden.

Nu tänker jag sätta mig och sakna så att det gör ont. Sakna tills det går över på något knasigt vänster. Sakna så mycket att det kanske ger resultat.