Jag vet verkligen inte vad jag ska säga. Jag trodde någonstans att denna dagen ändå skulle bli bra. Jättebra till och med. Att det skulle finnas något som faktiskt var bra, men nu är allt åt helvete.

Jag sitter här som ett fån, för jag trodde verkligen på det du sa. Men i och med vad som hänt idag vet jag inte vad jag ska tro. Du ger mig gång på gång anledning att tvivla och just nu är 'är det över nu?' allt jag kan tänka. Jag trodde faktiskt att du hade mer respekt än så här för mig, men uppenbarligen inte.

Jag är skitledsen. Verkligen asledsen. Det har hänt mycket idag och det här var verkligen det sista jag behövde så trots att jag redan gråtit mer än på typ 2 år idag så sitter jag här och gråter i alla fall.

Men ja, jag har sagt det flera gånger och jag menar det också. Jag älskar dig. Och oavsätt hur dålig ursäkten är vill jag inget hellre än att du ska höra av dig, men jag tänker inte tjata mer. Jag har tjatat tilräckligt. För mycket till och med. Jag vet fortfarande inte vad det här betyder, vad det innebär, det lär jag väl märka. Men jag saknar dig som fan och det svider verkligen att jag inte fick träffa dig idag för det hade jag sett fram emot.

Snälla, hör av dig?