Det är dags att blogga lite. Känns som en hel evighet sen sist. Kan bero på att jag inte längre är emobrudeN utan att jag faktiskt mår jävligt bra. Livet leker igen och av någon anledning är det inte lika lätt att formulera ihop bra texter då. Det är faktiskt lättare när allt bara är piss.

Denna hösten har varit så knasig att jag inte ens vet hur jag ska beskriva den. Ni som känner mig och som läst min blogg vet att det varit verkligt illa några gånger men trots att all skit inte riktigt klingat ut än så mår jag som sagt bra. Visst finns den en konstig känsla kring hela denna julen och jag skulle helst av allt hoppa över den i år men det är bara att bita ihop och tänka på det som jag faktiskt ser fram emot: min födelsedag, ett nytt år och ett nytt kapitel och nya tag i skolan. Jag kan förstå om många blir förvånade över att jag ser fram emot skolan med tanke på att jag mest velat spy på placet hela den här hösten, men faktum är att jag älskar skolan och det ska bli helt underbart att komma tillbaka och bara få jobba stenhårt. Jag behöver det, det är då jag gör bäst ifrån mig och också mår bäst.

Sen måste jag också få påpeka att trots allt tjat om att den här hösten varit helt åt helvete så hände mycket bra också. Jag och Monkan tog vår vänskap till en helt ny nivå, det samma gäller för min del med en annan mycket nära vän. Jag fick kontakt med Brunkan igen efter många år vilket var helt asunderbart för jag hade glömt bort vilken awesome person hon är. Jag och min mammas relation har om möjligt blivit ännu bättre och vi har blivit ännu bättre vänner, detta som en direkt verkan av vad som hänt både henne och mig och oss två tillsammans under denna period som varit allt annat än trevlig. Men det resulterade i alla fall i något bra. Sen träffade jag ju Rickard, och trots alla resor fram och tillbaka så känns allt mer än bra nu. När det kommer till honom känns det som att jag lever i en för bra dröm..

Jag älskar er och vet inte hur jag ska kunna tacka er tillräckligt för att ni höll mig levande.