Det är verkligen synd att det skulle visa sig att du bara var ett jävla as. Att jag hade fel, att du var för bra för att vara sann. För jag blev verkligen jättekär i dig och trodde tragiskt nog att det skulle bli något lite mer seriöst. Jag trodde att du var en bättre människa. Jag trodde att du faktiskt trots alla dina stört dåliga sidor var en av dom finaste, men jag hade fel. Jag blev så motbevisad.

Jag har sagt det tio gånger och kommer kanske säga det tio gånger till: jag har aldrig förstått mig på dig, förstår mig inte på dig och kommer nog aldrig göra det heller. Jag vet inte vad du håller på med just nu, jag vet inte vad du är ute efter. Jag kämpar varje dag för att ta mig fram 3 steg och stanna där, men du lyckas alltid få mig att gå back med två steg igen. För varje dag som jag vaknar och inte känner något i kroppen och tror att det är över så kommer du tillbaka med dina ord och lyckas få mig att falla lite igen. Varje dag är som en kamp att komma förbi dig, för du har sagt att du inte vill ha ett förhållande, i alla fall inte med mig och det har jag också vetat längre än så.

Det gör mig bitter att jag från början sa att du skulle få mig att bli kär i dig vilket jag också blev, för att du höll på. Jag blev helt dunderkär i dig, men sen helt plötsligt bestämmer du dig för att du inte vill ha allt det du lovade och lockade med när jag redan hade fallit. I alla fall inte med mig. Och det är väl det som gör mig mest bitter, att någon annan tydligen kan ge dig det du vill ha, något som jag trodde att du ville ha från mig men som tydligen inte passade när det kom till kritan.

Fjortonårsträsket är tyvärr inget för mig. Allt jävla velande är bara irriterande. 

Jag tror att jag älskar dig fortfarande. Jag vet inte riktigt, men det skulle kunna vara så. Jag är fortfarande kär i dig i alla fall, den saken är klar. Man kan nu ställa sig frågan varför eftersom att känslorna inte längre underhålls och borde då vittra sönder. Men nej.

Jag undrar varför..

Lägger ner denna bloggen. Har inte mycket att skriva här längre.
Puss!

Jävla cphora. Jag är så satans trött på att sakna dig hela jävla tiden. Jag är trött på att du fortfarande tar upp hela min jävla tankekraft. Jag är trött på att skicka sms som jag inte får svar på. Jag är trött på att allt är på dina villkor. Jag är trött på att undra över vad du tänker. Jag är trött på att du hör av dig en gång i veckan och säger att du älskar mig och sen är tyst. Jag är trött på att jag inte får vara med dig när jag vill det. Jag är trött på att jag itne får träffa dig. Jag är trött på att du inte verkar sakna mig alls, fast du säger det. Jag är trött på att du inte verkar älska mig alls, fast du säger det. Jag är trött på att du säger att du vet vad du vill när allt du gör talar för motsatsen. Jag är trött på att vilja ha dig.

Men jag vill ha dig, ditt jävla fittcpas. Om jag någonsin får träffa dig igen kommer jag vara sjukt jävla lycklig. Men jag kommer göra dig illa. Jag kommer ge dig en kram och andas in din speciella doft och känna värmen från din kropp och hålla om dig så hårt, så hårt och aldrig släppa. Men sen när jag måste släppa, då kommer jag slå dig. För att du har gjort så här mot mig ditt jävla svin. Fan vad jag hatar dig.

Det är inte längre bara dig jag drömmer om.

Det fula är att jag bryr mig verkligen inte om ett förhållande. Jag bryr mig inte om det längre. Det är skit samma. Men jag vill ha en kram. En puss. Tid, med dig. En stund. Kravlöst. Bara få hålla din hand, känna värmen från dig. Få använda mitt älsklingsord som jag inte använder längre, för det är som att jag gav det ordet till dig. Du är i princip den enda som jag kallat det för. Få försvinna i dina ögon.

Jag hoppas för mycket. Jag drömmer för mycket. Sluta.

Har du hört vad killen är cp?
Värsta störd, han killen är helt skev.
Jag väntar på ingenting.

Du försvinner mer och mer. Både på riktigt och för mig. Vet inte vad som händer. Fortfarande. Jag vill att det ska röra mig, men det gör det inte. Det har inte med mig att göra, fast jag vill att det ska det. Finns inget jag kan göra. Vill inte gå vidare.

Jag tror det är så enkelt som det är för att jag verkligen verkligen hoppas. För jag kan verkligen verkligen inte släppa allt du sagt. Att du vet vad du vill, att du älskar mig. Allt är så jävla kefft just nu. Och jag saknar dig fittmycket.

fatta att jag älskar dig, ditt luder. och uppskatta det.

Jag älskar dig. Och mitt hjärta går på riktigt sönder.

Det har känts bra hela dagen. Jag har mått bra, verkligen. Jag har tänkt att det här kommer ju inte bli något problem, det kommer bli ganska lätt att komma över det här. Men jag hade så fel. För nu känns det sådär jävla illa igen. Nu känns det som att jag utan problem skulle kunna dricka upp all sprit vi har här hemma och sen ta alla tabletter jag kan hitta och sen hoppa från balkongen - igen. Det ville jag två gånger igår också.

Men jag orkar fan inte gråta mer. Jag hatar dig. Så sjukt jävla mycket. Och ändå kommer jag smälta som smör i en jävla micro om du hör av dig nu. Det fula är att du vet det. Och jag hatar att du vet att du har sån äcklig makt över mig. Jag hatar att du är den som minst av alla jag någonsin stött på förtjänar mig, men att det är dig jag är kär i.


Saknar dig något fruktansvärt.

Det var verkligen inte läge att börja läsa sms. Totalt breakdown kommer när som helst. Jag vill bara ge upp. Jag vill mer än gärna ta all jävla skit i hela världen bara du finns kvar. Jag älskar dig. Fuck vad jag älskar dig. Jag vill bara vara hos dig. Vill bara höra din röst. Vill bara betyda så mycket som du betyder för mig.

Men vad fan ska jag göra, tvinga dig att älska mig? Tvinga dig att behandla mig som jag förtjänar? Just nu känns det iofs skit samma. För oavsätt av vilken anledning du gjorde det, så vill jag bara att det ska vara som förut.

Du är ett as, du är en fitta, du är en kuk, du är en idiot, du är ett svin men jag är likförbannat dunderkär i dig ändå och vill inte ha någon annan.

Tvångssova nu, för jag orkar inte med verkligheten en sekund till.

Jag behöver köpa en ny dagbok, för jag kommer inte orka vara tvungen att bläddra förbi alla sidor som handlar om dig. Och jag kommer inte kunna låta bli att läsa det du skrev när du gästskrev. Förjävligt. Och hur jag ska göra med alla jävla sms vet jag inte. Det är verkligen något som kommer bli ett problem. Jag känner mig själv och vet att jag inte kommer kunna radera dom, även fast det vore det bästa. Även fast jag vet att dom inte betyder något, att det som står i dom bara är bull shit. Men ändå. Det är sms sen oktober. Kommer aldrig orka skriva av alla. Fuck.

Keffis
Looptroop
Timbuk
Promoe
Håkan
Kent
McFly
Starkcola/Svagcola
Ketchup
Star Wars
Death cab for cutie
Jakob Hellman
Kapten Röd
Lars Winnerbäck
Snook
Blå bussar
Förort
Hundar
Toppen
A-brunnar
60
Dovas
Slussen
"Jag älskar dig"

Just nu känns det okej, mår bara illa. Men jag är för medveten om att snart kommer det, och då kommer det inte bli kul. Men efter att bokstavligen skickat hela mitt jävla hjärta som ett brev på posten utan reaktion förstår jag för väl att vi inte känner samma sak. Jag älskar dig. Jag vet inte vad det här vad för dig. Jag vet inte vad jag var för dig, men det var inte samma sak. Det visste jag iofs hela tiden, men jag valde att vara blåögd för det kändes bra för stunden.

Vill bara vara nära dig.