Ja alltså, jag är just nu så trött att jag knappt vet vad jag själv heter. Det finns också en chans att jag fortfarande är en smula alkoholpåverkad, så räkna inte med att detta blir ett inlägg i toppklass. Snarare tvärt om. Detta kommer nog bli ett inlägg som platsar tillsammans med bottenskiktet av det jag någonsin skrivit. Men skit samma. Jag känner för att skriva, eller njäe, inte direkt kanske, men jag har bestämt mig för att skriva så nu måste jag göra det innan jag somnar.

Jag kan ju börja med det som är major i mitt liv just nu. Kent. Kent och deras nya album. Efter mycket om och med köpte jag albumet idag, bara typ en timme innan jag var tvungen att dra till jobbet. Jag hann lyssna igenom det en gång. Den besvikelse jag kände när jag lyssnat klart var.. Konkret. Min gränslösa och hängivna kärlek till Kent fick mig att förtränga denna besvikelse, tvingande mig att behålla den outtalad. Men sen när jag gått av men var kvar på jobbet så sa jag det helt enkelt, rakt ut. Att jag borde ha velat åka direkt hem för att lyssna på albumet men istället satt jag ensam i en bar och drack tillsammans med mina arbetande kollegor. Men tillslut kom jag hem igen och satte, så klart, direkt på albumet och redan andra gången kändes det bättre. Nu vill jag nog till och med påstå att det känns bra men det är nog pga vetskapen om att albumet kommer växa, och det ganska ordentligt. Precis som med Röd som jag idag älskar.

Det är bara en sak jag inte förstår. Det verkar som att nästan alla älskar Passagerare. Någon påstod att den nästan var i samma klass som MIDVH. VavaVA?! Det finns ingenting som ens är i närheten av att vara i samma klass som MIDVH enligt min åsikt, speciellt inte Passagerare. Jag kan inte påstå att jag tycker någon Kentlåt är dålig (vilket kan ha och göra med min gränslösa och hängivna kärlek till bandet, jag är rätt färgad, ja.) men det finns ju helt klart bättre och sämre album och framför allt spår. Passagerare är inte dålig, inte någonstans, men albumet har starkare spår. Tycker jag alltså. Men å andra sidan förstod jag inte hysterin över Det finns inga ord på Röd heller..

Jag planerade att skriva så mycket mer, men jag känner att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Men nu väntar två och en halv veckas ledigt från jobbet, så jag ska verkligen ta tag i bloggandet igen. I och för sig kommer jag vara borta på festivaler under två av dessa veckor men lite ska jag nog lyckas skriva.

Nu säger jag god natt, och på återseende. Och efter detta ändå ganska negativa inlägg vill jag tillägga att jag tycker EPIS är helt fantastisk. När den fått lägga sig, kommer den vara galen!

Och juste, rev ju upp typ hela min jävla tuttpiercing här om dagen också precis när den hade börjat läka ordentligt. Nu är den helt blahä och gör asont. OGILLA

När jag var liten var Stockholms tullmuseum placerat i Tullhuset på Dalarö, vilket då var ett av mina hem. Jag besökte det museet flera gånger, lite som terapi då det handlade mycket om droger - obviously. Droger var en big deal för mig när jag var yngre. Min styvfar dog av en överdos heroin på en toalett på T-centralen, så mitt förakt och min fascination för droger blev väl som en slags terapi.

I alla fall. På museumet fanns det en slags modell av en toalett men en människa i form av en docka som låg på golvet, död efter just en överdos. Jag kommer ihåg obehaget jag kände första gången jag tittade in i den modellen, att jag verkligen blev rädd. Trots det återvände jag just dit varje gång jag var på museet vilket nu i efterhand känns ganska logiskt.

En gång något år eller två efter att Michelle dött var jag på semester i Skåne med mina farmor, farfar och min bästis. Efter en dagstur i Danmark var vi på färjan hem när jag och min bästis var tvungna att kissa, så vi gick till toaletterna. Alla verkade upptagna, men för att vara säkra kollade vi i det hål som finns mellan dörren och golvet. Jag tittade under en dörr, och där låg en människa. Efter det minns jag bara att jag hysteriskt sprang ut från toaletterna. Efteråt visade det sig att det var någon jävligt onykter från Roskilde som däckat på golvet, men trots det var den upplevelsen något av det värsta jag varit med om. Det enda jag kan komma på som slår det är när jag fick reda på att Michelle dött.

Jag vet inte riktigt varför jag skrivit detta, men jag kom och tänka på det idag. Jag hade ändå inget annat att skriva. Det finns inte mycket alls att skriva nu för tiden känns det som. Förutom gnäll. Jag skulle kunna gnälla en jävla massor nu men jag orkar helt enkelt inte. Jag ska sova nu, för imorgon ska jag jobba. Och jag behöver mycket sömn med tanke på att jag blivit så sjuk igen. Bara det skulle jag kunna gnälla en halv evighet över. Jag är så galet trött på att vara sjuk nu. Ni anar inte.

Men ja, vegantoast är awesome. Och jag peppar denna sommar som galen! Dock har jag lyckats slita upp min nipplepiercing så den blöder typ flooooooder. Eller kanske inte floder, det var lite överdrivet, men det blöder. OGILLA

Jag blir helt emotionell. Jag blir tårögd. Jag bubblar av lycka när jag tänker på vilka fantastiska vänner jag har och hur mycket jag älskar dom.

HAHA JAG DÖR
http://skrattandefaglar.blogspot.com/2010/02/muckarduvan.html

För inte en alls lång stund sedan låg jag i min varma säng och tänkte stänga av datorn och kolla klart på Karate Kid för att jag var så stört trött. Trött är jag fortfarande, men nu är jag övertrött och sitter på min balkong iklädd endast hotpants och linne i det elvagradiga regnvädret och kom på att jag vill blogga! Michelito tyckte nämligen jag skulle blogga om mitt eviga förakt gentemot män, så why not liksom?

Nu är ju just beskrivningen "evigt förakt" lite väl drastisk tycker jag själv, då jag för det mesta blir en manshatande bitterfitta då jag anser mig vara orättvist behandlad av personer med penis men det går inte att undvika att känslorna håller i sig även fast personer av det manliga könet faktiskt behandlar mig ganska bra. Just nu t ex håller jag precis på att komma över en irrterande förälskelse som jag trodde att jag var över, men jag upptäckte inatt eller snarare i morse när jag vaknade att så itne var fallet. Jag drömmer nämligen fortfarande om personen i fråga vilket är ytterst irriterande. Så när jag vaknade i morse och till mitt stora förtret insåg vad och om vem jag drömt började jag tänka på min histora med denna person, och den mina vänner är väldigt lustig. Jag har aldrig förstått mig på denna person och kan fortfarande nätter som dessa, efter drömmar som föregående natts, ligga sömnlös för att jag helt enkelt inte förstår vad handlingarna denna perosn utfört har betytt.

Detta beror nog på att alla män mer eller mindre är dumma i huvudet. Jo, men självklart är det så.

Nu skulle jag kunna skriva detaljerade beskrivningar av allt denna person gjort och inte gjort, men det går inte. Självklart går inte det. Men det hade kunnat vara roligt. Men så roligt blir det inte idag. Eller inatt, beroende på när man läser.

Jag vill bli kär igen. Det är så hemskt men det är ju så mysigt. Nej fyfan, nu måste jag gå och lägga mig för nu önskar jag mig saker jag kommer få ångra.

HILDKAN SÄGER GOD NATT OCH PÅPEKAR ATT HON SAKAR JOHANNES JÄTTEMYCKET!

Min oförmåga att skriva intressanta texter när jag inte mår dåligt, eller snarare när jag inte är kär, börjar irritera mig. Jag älskar att skriva, men det går bara när livet kort och gott är skit. Det är så typiskt. Det är verkligen en typisk grej som bara händer mig. Det är min tur. Och det är som sagt jävligt irriterande.

Som vanligt är live ganska mycket skit för det är det för det mesta, men ändå är det ganska chill. Jag njuter just nu av ett par lediga dagar innan jag börjat jobba vilket ska bli galet roligt. Sen finns det väldigt mycket att se fram emot denna sommar. Två festivaler och diverse spelningar med bl a Kent som kommer bli helt amazing. Inte mindre ön fra gånger ska jag se dom denna sommar, men jag känner redan nu att jag antagligen spontant kommer dra ner till Götebrog eller något sådant för att se dom efter Stockholmsspelningen.

Det känns också lite som att dagen idag har satt standarden på denna sommar. Idag har varit en stört bra dag. Jag har sett Oskar Linnros framträda på Bengans, träffat och pratat med honom och fått min skiva signad. Jag träffade även Filthy och fick honom att signa min tygkasse. Och så var ju Bruno med och gjorde allt ultimat. Jag känner det, jag känner det i hela kroppen att den här sommaren kommer bli den bästa.

Och just nu spenderar jag lite kvalitetstid med min kära lillebror.

 

Tycker det är lite kul, men samtidigt hemskt, att jag kom ihåg att skriva upp datumen för p&l, hultsfred, kent, kent, converge och anger managemen på jobbet, men inte datumet då min far gifter sig. Har lite dåligt samvete känner jag.

För övrigt är jag döv.

 

Ser en döv tjej däruppe.


Min fittipod skrobblas inte. WHY?! Fan vad arg jag blir.

Jag vill sluta vara kär nu, tack så mycket.

Jag kan inte ens beskriva hur frustrerande jag finner det att jag känner något som jag verkligen har noll kontroll över. Visst, man har väl sällan 100% kontroll över sina känslor, men detta är på ett helt annat plan. Jag känner något som på alla tänkbara vis säger emot allt vad jag vet och tror på. Jag vill inte känna det jag gör, jag borde inte känna det jag gör och jag trodde inte att jag kände som jag gör. Inte innan det helt plötsligt dök upp som en fet höger som totalkrossade snoken på en.

Utöver denna minst sagt otrevliga överraskningen som tokvände på min värld så är allt ändå hyfsat stabilt. Inga insnöningar, inga förälskelser, med andra ord inga problem. Men det kommer väl snart, för som jag redan listat ut var jag en mycket ond människa i mitt förra liv så karman är inte på topp. Jag skulle nog gissa på Hitler faktiskt, men det är lite skit samma, saken är den att det nog inte kommer dröja länge innan det dyker upp nya problem. Så är det alltid.

Nu ska jag fortsätta tokchilla på min balkong och fortsätta kedjeröka och fortsätta dricka cola. Det är dock kallt. OGILLA

 

Humör: Uttråkad, trött, irriterad, arg, emo, vill dö osv.

Musik: Kent - Rödljus II

Hildkan är en glad chey just nu. Hon ligger i sin säng och kollar på Prison Break samtidigt som hon bloggar från sin nya mac. Helt fantiskt tycker ni inte? I alla fall, ville bara typ berätta det liksom. Att jag har köpt min dator nu alltså. Och att jag är väldigt glad för det. Verkligen. Men det bästa måste ändå vara att kunna sitta på balkongen och lyssna på musik, dricka cola och röka. Helt awesome. MMM åh gosh jag verkligen ÄLSKAR min nya dator.

Och nu bara för att måste jag lägga upp en klassisk macbild på mig, skabbigheten själv, när jag chillar galet i min på tok för sköna säng.