Jag är rädd för vad jag känner för dig. Att det trots den korta tid vi känt varandra och trots dom få gånger vi träffats är på tok för starka känslor som inte riktigt är ömsesidiga. Jag älskar dig. Shit vad jag älskar dig. Shit vad kär jag är i dig. Shit vad jag saknar dig hela jävla tiden.

Det är inte det att jag inte tror dig när du säger att du älskar mig, att du är sjukt kär i mig och att du saknar mig som fan, det är bara det här med anonymiteten igen. Jag har ingen lust att vara anonym. Visst att detta är färskt, men det är ändå du som är den ledande i att detta går framåt över huvud taget. Om det inte vore för vad du har sagt skulle jag inte veta vad vi var, det är knappt så att jag vet det även fast du kallar dig för min pojkvän och mig för din flickvän. Men det är bara mellan oss två. Vad och vem är jag för dig när du pratar om det med andra? Jag är ju faktiskt aldrig nämnd i din blogg och det står inte ett piss om mig på din 'hemliga' playahead. Haha, tänk hur mycket enklare det skulle vara om du hade facebook, men det finns väl logiska anledningar till att du inte hänger där också.

Det är sjukt egentligen, att jag ska behöva tänka sånna här skruvade tankar och oroa mig över sånna här saker istället för att bara berätta hur jag känner. Men jag är en fegis. Jag är så fruktansvärt rädd för att du ska tycka att jag jobbig eller tjatig eller för svartsjuk eller bara för mycket av vad som helst. Jag önskar jag vågade vara ärlig, men självförtroendet är inte på topp. Speciellt inte efter alla turer med andra brudar som har varit under tiden vi umgåtts.

Jag vill bara bli bekräftad utanför det som är bara mellan dig och mig. Känns så jävla fånigt, men det är så jag känner. Jag skulle gärna vilja att du kunde skriva en rad eller två om mig i din jävla blogg. Namn eller länk eller whatever är inte alls nödvändigt och det vet du. Just därför undrar jag ju såklart varför du inte kan göra det. Om det är för att inte alla jävla brudar på playahead som läser din blogg med imponerande ögon  ska veta att du är upptagen? Samma sak med relstatusskiten på helvetes jävla skitplayahead, av vilken anledning har du ett ytters oseriöst svar på just den frågan så att alla som läser kommer anta att du är singel? Jag undrar verkligen. Jag har ingen lust att bli lurad. Ingen alls faktiskt. Jag har blivit lurad tillräckligt och det är inte ens bara av dig. För många har lurat mig. Jag orkar inte bli lurad igen. Inte nu när jag lagt mig så platt jag kan för dig. Inte nu när jag släppt alla spärrar och bara verkligen låter mig själv vara kär i dig, och älska dig.

Det är när jag skrivit sånna här inlägg som jag hoppas att det faktiskt är du som läser, även fast den tanken skrämmer skiten ur mig. Jag är så fruktansvärt naken i denna bloggen. Det är mer än något annat en dagbok. Men den tanken, att om du verkligen älskar mig så tar du mig med mina brister, växer sig starkare och starkare. Förhoppningsvis är den snart tillräckligt stark för att jag ska våga berätta allt detta för dig. Och det är ju också så att ärlighet är jävligt viktigt, även om det inte behöver innebära att man ljuger om man inte är ärlig. Jag skulle aldrig ljuga för dig. Aldrig. Aldrig.

Jag vill lära känna dig. Jag vill att den här lite stela känslan ska försvinna. Jag vill kunna slappna av till hundra procent med dig. Jag längtar som fan till den dagen. Jag vill inget hellre än att den dagen ska infinna sig över huvud taget. Men att du blev minminmin, bara min är ändå den bästa julklappen jag kunde ha fått. Det är ju en början.

Jag älskar dig Rickard.